Ibland händer det att man får se något som berör en, får höra något som får en att tänka om, eller som bara får en att inse något som man egentligen redan visste.
Idag var en sådan dag.
Jag kollade på en dokumentär idag som, likt titeln antyder, heter Why we ride. Föga förvånande så handlade den om motorcyklar och personerna som kör dem. Redan från första minuterna så var det MC porr på hög nivå. Fina hojar snyggt cruisande i vackra miljöer. Och sen var det intervjuer med folk som gillar att köra hoj.
Med andra ord, det här är en dokumentär som predikar till de redan frälsta. Tveksamt om den kommer omvända några nyfrälsta, så som den fortfarande fantastiskt vackert gjorda On Any Sunday (-71) en gång påverkade en hel generation. Och jag måste säga att jag själv kollade ofantligt mycket på såväl On Any Sunday som Long Way Round/Down när jag själv låg i startgroparna för att skaffa mig ett körkort för MC, och alla tre dokumentärerna var väldigt inspirerande. Ikväll kände jag mig rätt nöjd med att ha känt igen Mert Lawwill som är med både i Why we ride som i On Any Sunday. 43 år senare så brinner han fortfarande för motorcyklar.
Fast jag måste erkänna att jag till viss del var aningens missnöjd med den här dokumentären. Den tar upp väldigt mycket, både gammal historia och ny, många fina gamla bilder och berättelser om legender.
Men allt handlar i stort sett bara om USA. Som en kort lite sidonotering nämns det att en av killarna åkte över till Europa och tävlade och att Moto GP är stort i Europa.
Liksom, hallå!
Vi i Europa har sysslat med motorcyklar och motorcross bra mycket längre och mer framgångsrikt. Kunde liksom varit värt att skaka fram några av Europas mer kända personer och ge dem några minuter att berätta om sina upplevelser. Och det är väl ungefär där som denna tappar gentemot On Any Sunday. För där lyckades man täcka hela spektrumet och visa att alla runtom i världen älskar sina hojar. Så jag var ju lite sådär halvintresserad just då av vad jag såg. Liksom, det var snyggt och intressant och allt det där, men inget märkvärdigt.
Sen intervjuade de Ted Simon.
Herregud....
Jag hade hört talas om honom tidigare, tack vare Ewan och Charleys resa i Long Way Round, där de alltså reste jorden runt på varsin BMW.
Ted Simon var anledningen till att de ens kom på den idén.
Han tillbringade fyra år på en motorcykel. Körde jorden runt, bara reste omkring på sin Triumph Tiger. 45 länder åkte han igenom mellan åren 1973 - 1977. Resultatet blev en bok som heter Jupiters Travels.
År 2001, nästan 70 år gammal, gav han sig iväg på en BMW och följde ungefärligen samma rutt, fast denna gången gjordes resan på tre år. Resultatet blev en bok som heter Dreaming of Jupiter
Jag hade som sagt hört talas om honom tidigare, visste att böckerna fanns, men hade inte brytt mig så mycket mer om det.
Ikväll, efter att ha hört honom prata så gick jag in på en sida och beställde båda böckerna. Nånting säger mig att det lär vara värt att läsa hans ord. Jag tar några citat ur intervjun där han berättar om sin resa, som jag fastnade lite för. Min stavning på engelska är förmodligen en aning bristfällig. Lev med det.
I wanted to have the world, and going round it is one way to do that. I thought a motorcycle would be a really good way to do it. That is when everything in my life changed completley.
I'm neither brave, nor strong. So I realised you dont need strenght and bravery to be able to do this, you just need the determination to do it.
It got rid of all my anxietys. I cant think of a better way of changing your life than to lose fears and anxietys. That's the main thing. I was'nt counting miles, I was'nt even counting countries. I was just going round the world.
I dont know how I can convey the shear exitment I was feeling almost the whole time about being able to do this. It is the interruptions that are the journey, not where you're going. I swear that never in those four years did I ever wish that the journey was over.
I really was'nt suited to be home. I was more comfortable on the floor than in the bed. I could'nt do small talk. I could'nt believe what was obsessing people. The problems they where having seemed to be absurd, why where they worried about that? Things were'nt going right for them and they where going in all sorts of turmoil.
You're alive, what else do you need?
I have great trouble coming to terms with social media. I simply dont understand how people have the time to be so involved in the lives of so many people. I cant imagine how their intrest in those people can be anything but superficial.
The advantages of technology in this world is that if you have a really good idea about what it is you want to achieve, the technology can generally make it alot easier.
The disadvantage of having all this technology, it probably does'nt encourage people to hade great ideas about things to do because its so easy to just swim along with the current.
Ted Simon, nästan 83 år gammal delar ut en bitchslap till alla med näsan i mobilen och säger åt dem att lyfta ansiktet och upptäcka världen. Jag vet inte varför hans ord påverkade mig så oerhört idag, men de gjorde det. Fast jag kan ju även se fördelarna med de där sociala medierna, hyckleri vore det väl annars eftersom jag endast promotar denna bloggen på just ett sådant socialt forum.
Det är inte heller första gången som man hör talas om folk som bara bestämt sig för att ge sig iväg, och sen gjort det. Jorden runt.
Ett varv.
Två varv.
Med en motorcykel så verkar det så otroligt enkelt. Och det gamla ordstävet funkar ju fortfarande.
"Även den längsta resan börjar med ett enda steg ut genom dörren"
Och visst kanske jag känner ett visst sug på att skaffa mig en adventurehoj och köra omkring i Norges fjäll, eller i Alperna, men att resa jorden runt i fyra år?
Fatta vilken utmaning!?
Fatta vilken upplevelse.
Sen måste man också inse....
Få fantastiska upplevelser inträffar i din egen komfortzon...
Kommentera