egotrippusmaximus.blogg.se

Det sägs att jag är en typ av person som flörtar med alla jag ser, men om så är fallet så måste dagens eskapad i så fall stå som ett klart exempel på att jag inte vet vad jag sysslar med. 

 

Jag tror nog att ytterst få kvinnor skulle ge särskilt god respons på att bli hänvisad till som "kossa" även om det gjordes med glimten i ögat. Och där damen ifråga även skrattade åt det hela. 

 

Hela det här grundar sig alltså på att den som läser detta även har läst det jag postade på FB tidigare idag, och för att i korthet sammanfatta för de som inte har läst det så skulle jag alltså visa att jag lagt märke till någons frånvaro genom att säga "Man saknar ju kossan när stallet är tomt" 

 

Kanske inte den mest genomtänkta sak att säga, men ibland undrar jag fanimej om jag inte har någon form av Tourettes, eller åtminstone en viss form av att tungan är snabbare än tanken. Eller så kanske det helt enkelt bara är så att jag faktiskt inte är ute efter att försöka flörta, och alltså bara säger det som faller mig in. För många gånger är det faktiskt så att jag bara försöker föra en konversation, och blir ständigt missförstådd.

 

Varför kan man inte få lov att ge komplimanger om man menar dem och inte har någon baktanke med det?

 

Hade inte världen varit en betydligt trevligare plats om fler bara kunde ta sig tiden och säga något vänligt till någon annan, och faktiskt mena det? Lite zen över det hela, men tanken är väl att det man skickar ut i världen får man tusenfalt tillbaka. Eller om man så vill, beter du dig som en röv så ska du kanske inte bli förvånad över all skit som dyker upp. 

 

Nu känns det lite som att jag predikar fred och kärlek till alla, men det var inte riktigt så jag tänkte mig. Jag kan dra ett exempel istället, ett ganska lysande exempel faktiskt. 

 

Det finns en tjej som jag träffar på ibland, och att träffa henne är ungefär som att snorta två kilo solsken rätt upp i hjärnan. Och låt mig gärna få poängtera nu att det är inte hennes fysiska skönhet som är grejen, utan det är helt och hållet hennes utstrålning. Skulle man ta ett foto av henne och lägga bland 20 andra tjejer så är det nog inte så många som skulle välja henne som hetast av dem alla. 

 

Men när man träffar henne så är det som att mötas av en orkanvind av energi och glädje, för det är exakt det som hon utstrålar. Det, och en "can do" attityd. Jag kan inte ens föreställa mig henne arg, och skulle jag någonsin få se henne ledsen så hade det nog förstört min tro på mänskligheten. 

 

Jag förstår inte ens varför hon bemödar sig med att fråga om jag har en bra dag varje gång vi ses, för även om det varit den pissigaste dagen någonsin så ändrades det i samma ögonblick jag fick syn på henne. För det är den auran hon har omkring sig. Det går liksom inte att vara butter i hennes närhet. 

 

Som ni märker så hyllar jag denna flickan rätt bra, och med all rätt. Och henne har folk påstått att jag flörtar med. Vilket jag faktiskt inte gör. Faktiskt tror jag att om det nu skulle råka sig att hon bara för skojs skull erbjöd ett litet samkväm på tu man hand så hade jag blivit tvungen att göra min bästa imitation av Wayne och Garth från "Waynes World" (yup, oldie but goldie) när de får träffa sina idoler. Det vill säga, slänga mig på marken och buga samtidigt som jag vrålar:

 

Men när man träffar människor som påverkar dig på det här viset så har man ju två alternativ att välja mellan. Man kan ju välja att inte säga något till personen ifråga och istället kan man sitta och snacka med polarna över några bärs och berätta om vilken kanontjej man träffat och säga massa bra saker om henne. Eller så kan man säga de trevliga sakerna till personen som det handlar om. 

 

Jag brukar försöka välja det senare alternativet. Jag menar, om någon gillar något som jag gör så säg det till mig hellre än till nån polare. Oddsen är rätt bra för att jag kommer att uppskatta att få höra det mest. Och man kan ju faktiskt säga trevliga saker utan att önska sig mer än ett enkelt "tack" i gengäld. Så länge man inte har några baktankar så finns det inget fel med ärliga komplimanger. 

 

Fast det kan ju bli fel också, speciellt om den man ger en komplimang har en kille som inte tycker om att hans tjej får komplimanger. Fast det där förstår jag nog inte riktigt....

 

Är det meningen att andra ska tycka att hans tjej är "fugly" eller? Han tycker ju uppenbarligen om henne, så varför skulle inte andra göra det liksom? Fast den frågan för nog oss in på ämnet "Svartsjuka" och DET är ett alldeles för långt ämne för en sleten måndagskväll.

 

Så vi vänder på myntet och byter ämne helt. 

 

Informationen har måhända varit en aning knapphändig, men den som följt mig på fejjan kan ju inte ha undgått att lägga märke till att jag rensar för fullt på vinden och källaren. Och på fredag är det dags. 

 

Då ska vi skriva papper och på fredag eftermiddag så är jag husägare. Och tillbaka på andra sidan åsen igen. Jag funderar lite på att gå ner på torget och bröla:

 

men om jag känner orten rätt så skulle nog inte särskilt många ens höja på ett ögonbryn. Och jag har även funderat lite på vilken låt jag ska använda för att fördriva demonerna i huset och göra det till mitt eget. Första låten i huset med mig som ägare. Och det var faktiskt svårare än jag trodde att komma på en. Jag har inte ens bestämt mig ännu. 

 

På ett sätt tänker jag att man kan aldrig gå fel med Red Hot Chili Peppers. Men sen finns det ju så många andra låtar som är bra. Det enda jag är tvärsäker på är att det inte ska bli nån låt som är populär idag, men som antagligen kommer vara glömd om ett halvår. En låt som man alltid kommer ihåg ska det vara liksom. Inte som dagens tuggummipop som spottas ut på löpande band. Eller där folk tror att man måste köa i några timmar för att få vara med på tv för att bli en musiker. Dave Grohl hade ju sin åsikt klar om just den biten när han sade: