egotrippusmaximus.blogg.se

Jag är fullt medveten om att det är totalt stiltje på bloggfronten för tillfället. 

Det beror inte på att jag har fått slut på ämnen att skriva, heller inte för att den samlade kvinnokåren enhälligt har lynchat mig på grund av det senaste blogginlägget. 

Fast jag har heller aldrig lovat att hålla en daglig uppdatering. Less is more som det heter, bättre med innehåll som berör än att bara skriva om vad man käkat till middag typ. 

 

Så anledningen till stiltjet beror alltså inte på lättja, det beror snarare på att det händer så pass mycket på så kort tid att jag inte riktigt hinner med.

Ibland så snurrar hamsterhjulet fortare och fortare, och man pinnar på med sina små korta ben och försöker hinna med, men till sist fastnar man och åker med runt, runt som ett par kalsonger i centrifugen.

 

Träningen har ätit upp mycket av tiden, det är trots allt en rejäl skillnad att hålla två pass i veckan om man ska se det till fritiden som blir över, men det var valet jag gjorde och då fullföljer jag det. Dock verkar det som att gruppen jag tagit över inte riktigt var redo för en tränare som ställer krav på dem. Återstår att se vart den resan slutar. Tänker absolut inte bli någon form av lekfarbror dock. Jag tränar brottare, och om man vill bli bättre och utvecklas som idrottare så krävs det disciplin och träningsvilja, så enkelt är det. 

 

En annan sak som är på tapeten, och som egentligen inte blev klart förrän ikväll (så klart något kan bli utan ett bindande avtal på pränt) är att jag har sålt min lägenhet och alltså ska flytta. Kunde också konstatera på mötet ikväll att jag satte ett väldigt förmånligt pris, jämfört med vad andra lägenheter i huset sålts för. Men jag är nöjd och han är nöjd och det får ju ses som en god affär då. Hade man blandat in mäklare så hade det ju försvunnit många pengar ändå. 

 

Efter 20 år i samma trappa och ytterligare ett år i orten så är det då alltså dags att dra upp rötterna. Nu återstår det ju bara att se om allt går igenom med köpet av mitt nya boende. Det vore väl otroligt ironiskt om det inte gick vägen bara för det. Fast jag är inte orolig, det finns lösningar på allt. 

 

Fast det som är absolut mest ironisk är ju att i alla år som man bott här så har jag svurit över de små balkongerna, och det senaste halvåret har vi i styrelsen jobbat för att få till en utbyggnad av dem, och nu när det verkar vara klart att genomföra så ska jag flytta.

 

Känns lite som den där bilden jag såg på FB innan idag, med en rulltrappa upp till gymmet. 

Den är ju med på topp tre av ironiska saker, även om det antagligen bara är i ett visst land som man skulle få för sig att göra så. Däremot så finns det nog både en och två som vid något tillfälle kört ett par varv runt kvarteret för att hitta en parkeringsplats så nära gymmet det bara går. Fast höjden av ironi var väl när jag upptäckte ett lager damm på dammsugaren härom dagen...

 

Men för att dra lite mer om flyttarplanerna så blir det nog inte som jag från början tänkt mig, eftersom jag hela tiden varit sugen på Ängelholm. Det är en fin stad, kuststad och en större stad med stadsbussar och allt det utbud som finns i en större stad, och jag var väldigt inställd på att flytta dit. 

 

Fast efter att ha konstaterat att man får ett mindre hus för en billigare peng än det kostar att köpa en vanlig sketen tvåa så inser jag att det är betydligt mer ekonomiskt att skippa lägenheten. För man ska ju både betala en hyra, plus lånet. Sen behöver jag ju ett garage till alla motorfordon som jag dragit på mig. Det är ju det som gjort att jag inte valt att flytta tidigare. Ekonomin helt enkelt. 

 

Så nu blir det ett mindre hus istället, som dock är fullt tillräckligt för mina behov. Självklart med uppfräschningsbehov, men nu så sitter det åtminstone redan golvlister, så jag får väl låta dem sitta kvar. Det finns säkert de som tycker att jag inte borde skaffa ett hus, eftersom jag inte är så värst "nu ska det hända grejer" av mig, men det återstår ju att se om det ändras. Jag har ju några tusen gentjänster att kräva tillbaka...

 

Planeringsmässigt så ligger jag nog dock lite väl långt fram. Fick en idé bara sådär rätt upp och ner att det ena stora utrymmet i källaren skulle kunna bli en riktigt fin bastu bland annat. För det är ju en av de saker som man saknat sen man själv slutade träna, och som faktiskt knappt finns kvar längre inom sporten, nämligen det där med att man bastar efter träningen och snackar lite skit. Gemenskapen blir ju icke-existerande när alla bara tar sin väska och går hem efter en träning, för att de vill duscha hemma istället. 

 

Fast nu tänkte jag ju inte att jag skulle ha en bastu i källaren bara för att bjuda in folk och sitta och snacka skit, men tänk en kall vinterdag där man sitter och bastar sig varm och tar några pilsner under tiden. Känns ju inte som den dummaste av idéer om man säger så. 

 

Fast det enda som jag verkligen har bestämt mig för att fixa så fort det blir läge, det är att skaffa mig den där hunden som jag alltid önskat att jag haft. 

 

För såhär är det. Jag älskar hundar, och hundar brukar alltsom oftast älska mig tillbaka. Nu kan det ju iofs verka som att sparka in en öppen dörr genom att hävda att hundar tycker om mig, eftersom de allra flesta hundar brukar tycka om människor. Men det finns ju faktiskt människor som aldrig får någon bra relation till hundar, som hunden alltid morrar eller drar sig undan ifrån. För mig har det snarare varit tvärtom, hundar som normalt är reserverade mot människor har jag haft i knät efter en halvtimme. 

 

Men det är det som är grejen också, själva anledningen till att jag aldrig skaffat en hund är just för att jag tycker om dem. För jag har alltid varit en stark motståndare till att man ska ha hund i lägenhet. Detta är en sak som visat sig vara en öm tå många gånger, men det är bara min åsikt. Det finns de som har hund och bor i lägenhet och som klarar det utan problem. Min åsikt har dock alltid varit att det inte ska krävas en uppoffring att gå ut med hunden, utan man ska kunna släppa ut den i trädgården där den kan få strosa fritt och använda nosen på allt som kan verka intressant. 

 

Dock har jag ett problem kvar att lösa, och det är ju tiden som krävs. Dels tiden som det krävs av mig, det kommer ju att bli ett aber att gå upp ytterligare 35-40 minuter tidigare på morgonen, bara för att man måste lufta hunden innan man åker till jobbet. När vi jobbar de normala tiderna eller den sena förskjutna tiden så är det nog lugnt, men att kliva upp vid kvart i fem på morgonen för att kissa hunden låter ju inte särskilt lockande. Och sen har jag ju fortfarande ett arbete där jag är borta 9 timmar i sträck, som många har, och då måste det till någon form av passning/rastning under dagen. Så oroa er inte, jag har inte glömt bort ansvaret som krävs också. 

 

Fast kollegan gjorde ju mig en rätt stor tjänst när han på sin norrländska planterade rätt idé i skallen på mig. För jag gick ju där och funderade på vilken ras jag skulle skaffa. Är rätt förtjust i Dansk/Svensk Gårdshund, men efter lite research så har jag förstått att det är en hund som är väldigt benägen till separationsångest, och som helst ska få vara med överallt och inte lämnas ensam ofta eller länge. Så med andra ord, så länge jag är ensam så är det inget alternativ. 

 

Sen nämnde syrran att hon ville ha en "riktig" hund som hon kunde ta med sig ut och som hon kunde räkna med såg till att hon fick vara ifred, och då tänkte hon sig en Rhodesian Ridgeback, och med tanke på att den hunden är avlad och användes när man jagade lejon så kan man ju lugnt konstatera att det inte är en ras som backar i första taget. Även känd för att vara en hund som månar om "sin flock" och alltså är en bra familjehund. 

 

Under tiden som jag läste på lite om rasen så fastnade jag för en likvärdig kusin, nämligen Thai Ridgeback Dog. Samma typ av hund, samma mentalitet med vakt och revir, fast lite mindre. Problem ett var att det knappt finns några sådana hundar utanför Thailand, en uppskattning var väl några tusen hundar i hela Europa. Så med andra ord, de som säljs gör det med stamtavla och många används till utställning. Jag vill ju ha en sällskapshund, inte en utställningshund. Problem två med den hunden är att den tydligen är jävligt skarp. Alldeles för smart var det någon som sade. Den kräver alltså rätt mycket av sin ägare, både i aktivering och hantering.

För tydligen är det så att den är kollosalt lojal mot sin ägare, men om du någon gång bestraffar den för något den själv känner inte är fel så kommer du att tappa det förtroendet och aldrig få tillbaka det. Och då har du problem. Sen älskar den visst att gräva också, så en TRD och välansad rabatt är knappast troligt.

 

Så med andra ord, jag föll lite för rasen, men inser att det inte är rätt att skaffa. Man måste nog vara fler i hushållet för att ha en sådan. Sen sa ju då kollegan sitt tips:

 

Så det är nog så det kommer att bli tillslut. 

Det kommer ju att krävas lite jobb för att vinna förtroendet hos en sådan hund, men det blir nog bra när det väl är gjort. Sen är det ju lite så att egentligen ska man ju låta hunden få välja sin ägare, istället för att ägaren ska välja en hund. 

 

En sak i taget dock. Först ska det skrivas lite papper. Det är steg ett. 

Adoptera en hund är väl steg 97 eller nått.