egotrippusmaximus.blogg.se

Fick massor av tankar och funderingar som kanske kan vara värda att blogga om, men har inte i skrivande stund ens listat ut vilket av dem jag ska ge mig i kast med. Lite vitt förgrenade ämnen om man säger så, och inte direkt relaterade. 

 

Nåja, vi tar väl och börjar med det mest relevanta och nyliga. 

Kvalserien i ishockey är färdigspelad och därmed är hockeysäsongen över. 

Visst spelas det fortfarande finalspel, men det är fan i kvalserien det är nerv och spänning. Inför sista omgången så såg det ut såhär. Av sex lag så var ett klart för SHL, fyra hade fortfarande chansen och endast ett lag var avsågat. Hur kan man inte älska den spänning som det innebär?

 

Och det svängde rejält också. Först såg det ut som en klart seger för DIF, sen vaknade Rögle och till sist klev AIK fram och gjorde de nödvändiga målen. Så Djurgårdens IF spelar i högstaligan igen. 

*Pheew*

 

Vilken pärs det var. 

Men jag ska gärna erkänna att jag lika gärna kunnat unna Rögle en biljett upp till SHL, men de facto så har de inte där att göra med det lag de har, och varje hockeykunnig person borde inse det, oavsett hur grönvita ögon man än har. De hade fått byta ut typ två hela femmor för att ens hålla medelmåttig klass, och förra gången som de dansade sig upp via förkval och kvalserie så blev ju året en enda lång väntan på kvalserien. 

Och publiken blev därefter....

Jag var på vissa matcher det året där det knappt var 2500 personer och kollade.

Bedrövligt.

 

Men som sagt, nu är säsongen över. Skellefteå ska bara vinna guldet igen och så ska det spelas någon form av Kalle Anka Cup som de kallar för VM med trötta lirare som blivit utslagna ur Stanley Cup. Kan ärligt erkänna att jag knappt minns hur det gick förra VM, men Sverige var väl med där uppe tror jag. 

...och jag gillar ju liksom hockey!

 

Nåja, nog om hockey. Abstinensen lär ju snart komma smygande efter nästa säsong, men så många månader är det ju inte till september, right?

 

Nytt ämne då. Och nyligen gjorde jag löftet att hålla det lättsamt och uppmuntrande för en person som behöver mitt stöd, så vad passar då bättre än att gå in på det som jag hoppade över senast. 

 

Ni som följer har ju förmodligen snappat upp att jag inte har några tvkanaler, och alltså inte kan sitta lika fastlimmad vid meningslösa program längre. Tror till och med att jag nämnt att jag knappt saknar det heller. För jag har ju upptäckt att det faktiskt finns saker av värde på SVT, och ännu bättre, JAG väljer ju vad jag vill titta på istället för att meningslöst zappa mellan kanalerna och hoppas på något bra. Och så zappar man igen när det blir reklam och glömmer bort vad det var man tittade på från början. 

 

Nu minns jag inte om jag skrev om det här, men det tror jag inte för det var nog innan jag startade bloggen. Jag konstaterade en kväll att jag hade sisådär 29 kanaler på min tv, inkl fullt utbud av Canal+ men att jag ändå fascinerat satt och följde ett program på SVT om en norrman som levde ute i naturen i ett år. 

Nordkalotten 365 har jag för mig att det programmet hette. Jävligt intressant. 

 

Jag gillar ju sånt skit, program om djur och natur, vetenskap och filosofi 'n whatnot. Dock är jag ju inte lika bra på att lyfta arslet och se till att själv ta mig ut i naturen i den utsträckning som jag antagligen borde. 

 

 

Programmet heter "Min Ungdoms Vår" och handlar om 22:årige Elise som sökte in på en högskoleutbildning i friluftsliv, vilket jag förmodar man bara kan söka i Norge. Men hon kom inte in. Så hon sökte igen. 

Nekad. 

Igen. 

Utan att få veta vad det var hon kuggade på. 

 

Så hon bestämde sig, mer eller mindre sa hon

"Fuck you matherfackers, jag kan fanimej leva friluftsliv om jag vill det" och sen tillbringade hon resten av våren och sommaren genom att leva sitt friluftsliv. Som hon såklart älskade. Och när man ser bilderna så kan man knappast klandra henne. Fantastiskt fin natur i grannlandet. 

 

I dagens värld där det är viktigare att ha en ny blajfön och snygga brillor för att vara "inne" så tror jag att de flesta ungdomar skulle räkna en tripp till stranden som att vara "ute i naturen"

Och ju mer jag såg av henne, desto mer kär blev jag nog i henne.

 

Givetvis handlade det inte om att hon var så värst överdrivet vacker, det var liksom inte det som var grejen. Hennes sätt och agerande gjorde henne vacker. Och man såg ju på henne att hon var lycklig där hon var, och lyckliga människor är på något sätt alltid en liten aning vackrare. 

Det sägs ju att ögonen är själens spegel, och när någon är lycklig så tror jag att den dörren är vidöppen.

 

Men vad var det då som var grejen med den här tjejen? Vad var det som gjorde henne så speciell undrar ni kanske?

 

På riktigt alltså. Hon var mörkrädd. Därför bestämde hon sig för att sluta titta på skräckfilmer, och sen tillbringa natten ute i det fria. Och då slutade hon att vara rädd och kunde istället njuta av den vackra naturen och nattens skönhet. För säga vad man vill, en ljummen försommarnatt ute i det fria är fan bland det finaste som finns. 

 

Men det var liksom inte slut där. 

Hon var rädd för att simma i mörkt vatten, där hon inte kunde se botten. 

Så därför skaffade hon ett dykarcertifikat och utmanade sig själv att dyka på flera olika ställen. Och till sist får man se henne dyka i ett vatten som hon öppet erkänner skrämmer henne något så fruktansvärt. 

 

Tror ni att det är över där?

Nah-uh!

Tjejen var ju såklart skraj för höjder också!

Självklart bestämmer man ju sig för att börja klättra i berg då....

Och till sist tar hon sig an den ultimata utmaningen. Hon åker ut i båt till en klippa i fjorden, klättrar mödosamt upp en bra bit, och hoppar sen ner i det mörka vattnet! 

 

Hur kan man inte bli full av beundran för en sådan människa?

Hur kan en sådan människa vara något annat än vacker?

Hon följer sin dröm, hon gör det hon vill göra och är fullständigt lycklig under tiden. 

Hon utmanar sig själv hela tiden, ser sina rädslor och ser till att övervinna dem. 

Snacka om att utvecklas som människa! Jag blir nästan lite avundsjuk på henne för det mod hon besitter och som jag själv uppenbarligen saknar. 

 

 

Tror det var Twain som sa det där, men är inte helt bergis. Klokt sagt dock, och jag ska inte ta åt mig äran av det. Finns tillräckligt många rövskallar i världen som försöker ta andras tankar och idéer och sälja in dem som sina egna.

 

Jag tror jag kan dra en sista liten grej då, så får jag med tre tankegångar. Ska försöka hålla mig kortfattad. 

Såg en länk när jag bläddrade runt på Expressen som löd:

Well, nån som vill ta en gissning på vad jag klickade?

Jag klickade på "FEL"

Förvånad?

 

61% av de 5000+ personer som även de klickat på frågan hade en avvikande åsikt. 

 

Men nu är jag ju sådan att jag läste frågan bokstavligen. Att en mamma får amma sin lilla knodd är ju liksom helt okej, mer eller mindre vart de än befinner sig. Och en artig person kan ju lite finkänsligt ge fan i att försöka glo på deras mjölkstinna pattar. Eller glo, vilket man själv vill. Beroende på hurdant man är uppfostrad och hur desperat man är efter att få glo på ett bröst.  

 

Det jag hängde upp mig på i den frågan var: 

Frågan handlade inte om restaurang. Det stod "Krog" klart och tydligt. På en krog säljer man alkohol. En krog har öppet på kvällar och nätter. Ett ammande barn ska fanimej inte vara på krogen, eftersom jag tolkar krog som ett ställe med stim och stoj och mycket folk. Knappast en miljö för ett litet barn.  

 

Eller har jag fel?

 

Men visst, en del ser hellre till sitt egna jag's värde, och bryr sig knappt ens om att sluta röka eftersom det kan bli jobbigt. Och gud förbjude att något blir jobbigt när man ska ta ansvar för någon annans liv...

 

...hmmm, inte riktigt den avslutning jag tänkte mig, men oh well, det blev som det blev.