egotrippusmaximus.blogg.se

Man skulle ju kunna tro att jag medvetet har hållt er på halster, speciellt när jag utlovade en sketansrolig kommande krönika.

Men det var faktiskt inte med flit, utan det var en kombination av att tiden inte räckte till, samt att inspirationen inte direkt fanns där. En del människor har ju alltid en möjlighet att kasta skit på en, och en del av dessa människor tar varje chans de får. Hyckleri är att godkänna en person att göra en sak, och fördöma en annan som gjort precis samma sak. 

 

Men det var inte det jag skulle skriva om nu. 

Ids inte rota i den skiten. Men dock måste jag bryta mitt löfte om den där sketansroliga grejen. 

Den kommer, den är i princip färdigskriven inne i skallen (vilket med tanke på mitt minne borde vara en oroväckande tanke) men just nu är jag inte på rätt humör att peta fram den ur hjärnans vrår. 

Ge mig en lördagkväll och tre bira så blir det nog åka av....

 

Jag tänkte istället skriva lite om den föregående helgens aktiviteter. 

Vi var iväg på träningsläger, och det var med nöd och näppe att jag fick möjligheten att ens åka med. Vilket hör ihop med tidigare nämnda hyckleri och skitkastande, men jag hann komma iväg iaf. 

 

Vi var på ett skitfint ställe långt ute i skogarna, och precis som vi pratade om på vägen dit så var det riktigt fina hojvägar ut dit. Efter att ha läst på diverse hojforum så visar det sig att just de vägarna är väldigt uppskattade där uppe i Halland bland mcförare. Och stället som vi var på låg skitfint vid en liten sjö, med en vedeldad bastu precis intill sjön. 

 

Fast jag måste dock erkänna att titeln "träningsläger" kändes en aning missriktat. 

"FIFA 14 turnering med vissa avbrott för fysisk aktivitet" hamnar nog en aning närmre sanningen. 

Men som kick-off räknat så var det ju lysande. Framförallt barnen uppskattade nog alla nya svordomar de fick lära sig under Fifaspelandet. 

 

Jag ska väl kanske inte lägga alltför stor vikt vid just detta, men jag finner det faktiskt en aning beklämmande att jag själv är ganska tuff mot deltagarna i min grupp om vad man får och inte får säga till varandra under ett träningspass, och sen när knattarna är med på de äldres träningar så hackas det och tjafsas det värre än fan själv på varandra. Av de äldre deltagarna. 

 

Jag vet hur det fungerar. Grabbigt snack grabbar emellan. Man hugger och man tjafsar lite, men alltid med gott hjärta liksom. Det är så det fungerar så att säga. 

Men jag vet också de som inte har kunnat skilja på kamratligt gnabb och istället tagit det som personligt påhopp, och tagit illa vid sig. Och även sett de som använt detta "kamratliga gnabb" som en ursäkt för att spy ur sig allt jävla skit man kan tänka sig, och sen dölja det under "jamen jag bara skojade"  

 

Det är en hårfin gräns mellan skoj och allvar. 

Personligen hade jag nog aldrig accepterat att så många "dum i huvudet" yttrades på mina pass dock. Men så är jag å andra sidan tränare för barn, inte vuxna. 

 

Fast vi tränade faktiskt också. Till och med jag. 

Masade mig upp en tidig lördagmorgon, snörde på mig skorna, kletade in hela ryggen med Tigerbalm (för det var ju inte det skönaste av sängar man låg i) och sen så stack vi iväg. 

Den utmätta 5,3km långa slingan kunde varit väldigt trevlig om det inte vore för några saker. 

 

Att det har hällregnat i hela Halland ska man kanske inte belasta fritidsanläggningen för, det kan ju knappast de hjälpa. Men att slingan var så belamrad med stenar, rötter och djupa gyttjegravar lämnar ju en del i övrigt att önska vad gäller preparerade spår. Emellanåt kändes det som att jogga uppför en puckelpist.

 

Jag blev väldigt förvånad över att komma i mål som trea av alla startande. Förvisso har jag ju hållt igång löpningen hyfsat i sommar, men när resten av gänget består till stor del av tränade atleter så borde ju inte en gammal sengångare komma trea i mål. Men det skulle snarare visa sig handla om att lokalsinne, samt en förmåga att följa skyltar, skulle visa sig vara betydligt bättre än att ha förmågan att springa fort.

Två ytterst bortkomna herrar kom i mål när vi andra käkade frukost, nyduschade och glada. Fast de blev ju också rätt duschade, med tanke på att himlen öppnade sig innan de kom fram.

 

Nästa pass bestod av en fotbollsmatch. En riktig sådan, med boll och personer, inte en Fifa 14 match. 

Och där, om inget annat så fick man ju bevisat tesen som är så otroligt sann. 

 

Fast när det passet avslutades till tonerna av ännu ett skyfall så gjorde man ju standardmissen. När man käkat och slappnat av en stund så fick jag ett sms. 

Skickat av mina benhinnor. 

På ganska fyndigt rim, om jag får säga det själv...

 

Kort sagt, jag hade bedrövligt ont i benen. 

Nästan lite förvånande, eftersom jag ändå tycker att jag hållt igång hyfsat bra under sommaren. Så värst mycket asfalt tyckte jag inte att det var, så det var nog framförallt stretchingen, eller snarare bristen av den, som orsakade bensmärtorna. Efter det så missade jag två av tre pass. Det fanns liksom inte där i benen.

 

En rätt intressant detalj värd att nämna var den där bastun vi hyrde. 

Vedeldad sådan. De startade brasan, och vi själva hade ansvaret för att hålla fyr i brasan. Visade sig att något geni på anläggningen trodde att fyra vedklabbar skulle räcka hela kvällen. Så jag gick upp för att prata med en i personalen. Fick stora utslagna armar till svar. Personen jag pratade med visste ingenting om ingenting och kanske skulle försöka lösa framskaffandet av fler vedklabbar, men det var inte säkert. På vägen ner gick jag förbi en bod som angetts som möjligt förvaringsställe av ved, och efter en kik in genom fönstret kunde jag konstatera att det mycket riktigt fanns massor av ved där inne. Gick tillbaka upp och berättade om detta för personalen. 

 

Fick till svar att hon inte visste vart det fanns någon nyckel till det där hänglåset. Men hon kanske kunde hitta en nyckel, men det var inte säkert. 

Jag föreslog att man i värsta fall kan ta en hammare och ge det där lilla hänglåset en smäll, så är problemet löst. Kärringen blev helt rabiat av mitt förslag. Tyckte det var respektlöst att bryta upp dörrar för att få fram ved. Så gör man bara inte! 

 

Själv har jag lite svårt att förstå hennes logik. 

På sådana anläggningar går det väl ut på att se till att gästerna får vad de betalat för? Man löser problemet liksom. Ser till att det blir fixat. Är serviceminded. Oavsett vilket så slutar man aldrig att le. Typ...

Tar man kostnaden för bastuhyran á 800 kr VS kostnaden av ett litet hänglås på närbeliggande Ullared á 39 kr så förstår jag verkligen inte hennes indignerade raseri och utbrott. Men det trollades fram några klabbar till medan vi käkade. Synd bara dock att de var i storlek med 100 åriga ekstammar, och således inte brann särskilt bra. Man borde ha delat dem några gånger till så att det blev mer fart i brasan, fast hade man gått upp och bett att få låna en yxa så hade väl kärringen hamnat i omloppsbana och trott att man skulle hugga upp varenda stuga på området. 

 

Men det gick att basta iaf, även om det aldrig blev den där galna värmen man hade hoppats på. Blev tillräckligt varmt för att kunna bada i en augustikall sommarsjö åtminstone. Fast en lyktstolpe vid bastun så att man slapp halka runt utan mörkerseende i beckmörkret på den såphala bryggan av masonit hade kanske också varit en bra idé. Nåja, i vattnet kom man åtminstone. 

 

Nu vet jag inte om det var allt bastande och badande som var orsaken, men flera lär ha känt av feber och liknande efter lägret. Själv vaknade jag på måndag morgon halv sex med halsfluss. 

Insåg att min kollega som har hand om lastningen på morgonen med mig är sjukskriven. En annan som kan samma sak var sjuk och den siste hade semester.

 

Så det var bara till att vackert masa sig upp, peta i sig några kg panodil, och sen åka till jobbet och lasta de bilar som man har ansvaret för att göra, och sen kunde jag åka hem och bädda ner mig igen, efter ett kort men intensivt besök på apoteket. För oavsett hur mycket skit och hyckleri jag än utsätts för så tar jag ansvar för mitt jobb. Men det märks förmodligen inte ens...