Så sitter man då här, på en flygplats i Phuket, och väntar på att få påbörja en resa på 12.5 timmar.
Eftersom incheckningen stänger 2 timmar innan planet lättar så måste man ju vara på plats i äckligt god tid. Så jag klev upp 3:45 lokal tid, efter bara några timmars slummer och väntar nu på att planet ska först släppa ombord oss och sen lyfta 7:40. Med andra ord, en flight på 12.5 timme fick påbörjas drygt fyra timmar i förväg.
Kanske inte så konstigt att man bävar inför restiden som en sån här resa innebär!
Resan ner var en riktig plåga de sista tre timmarna, och nu blir det 1.5 timme längre flygresa. Till råga på allt så vaknade jag med ont i magen. Tackar för den liksom. Har inte haft några problem alls med mat eller mage på två veckor, men idag ska man såklart få känningar i kistan. Till det kan man även lägga det faktum att sängen jag hade på rummet var av mjukhetsnivån "betong" så alla muskler i rygg och rumpa är redan ganska ömma.
Som ni märker är jag redan nu ganska trött och grinig, och då har jag inte ens fått komma ombord på planet än...
Som det känns nu så var det här min andra, och sista resa ner till Thailand.
Förvisso är det fint att fly vintersverige och slippa snökaos i två veckor för att istället få en seriös solbränna och plaska i havet litegrann. Men fan vet om det är värt mer än ett halvt dygns resa alltså...
Jag menar, solen måste ju fan skina på fler ställen om vintern. Även om man kan komma undan galet billigt i just Thailand. Sen gäller det ju att inte ha några fördomar med sig i bagaget. Jag hade det på min första resa och några av dem är bekräftade, men andra har jag fått omvärdera lite. Bland annat såg jag en äldre gentleman en kväll som hade en thaitjej med sig. Hon kunde varit både hans barnbarn och förmodligen också barnbarnsbarn...
Personligen fattar jag inte vad han skulle med henne till, för så gammal och grå som han såg ut så lär han ha behövt en lyftkran för att ens få upp picken, och när den väl stod så hade han förmodligen glömt bort varför han ville ha upp den till att börja med...
Men å andra sidan...
Här har vi ju faktiskt lösningen på vårt problem med äldreomsorgen! För den dagen som jag är 70-75 år så skulle jag ju föredra att bli omhändertagen av en ung tjej som ser till att jag har det bra, hellre än att sitta inspärrad på något äldreboende och bli ignorerad av stressade undersköterskor!
Jag säger bara Fuck politikerna och det där med att jobba tills man stupar! På ålderns höst vill jag ha easy living, och det lär jag ha förtjänat vid det laget.
Sen är det ju faktiskt såhär också. Precis som med homoäktenskap och allt annat.
Vem som stoppar vad vart nånstans angår faktiskt bara de som är inblandade!
Man kan sitta hemma och förfasas över hur män betalar för kvinnor i Thailand, och man kan ha åsikter om hur kvinnor i Thailand utnyttjar män för att få pengar. Men som med alla fördomar och förutfattade meningar så trivs de bäst hemma vid det egna köksbordet. Personligen tycker jag att man ska bara "live and let live" som det heter. Bry dig om din egen moral och dina egna handlingar. Låt andra få göra som de vill.
Jag kan ärligt erkänna att förra året så testade jag på det där med att ta hem en bartjej. Löste ut henne från baren och tog med hem för kvällen. Det gick sådär...
Jag har ett svagt minne av att jag har nämnt detta tidigare, men är inte helt säker. Oavsett, jag är ju liksom inte överdrivet förtjust i tjejer som slampar omkring, även om varje person är fullt berättigad att leva sitt liv som den själv önskar. Jag vet att det är en ganska kontroversiell sak att säga, och har fått försvara mitt tänkande några gånger. Men jag ser det mer som att jag får väl ha mina åsikter också? Jag skulle inte vilja dejta någon som knarkar heller. Eller plågar djur. Eller missköter sina barn. För det är väl okej att tycka så? Alltså bör jag väl få tycka att om någon har levt lite väl generöst med sitt underliv så kan jag väl få ha lite avsmak för det också? Det är väl min rätt att ha min åsikt om saker och ting.
Fast där kom vi bort en bit från det jag skulle säga....
Så alltså, förra året när jag tog hem en bartjej. Jag insåg efter en stund att jag låg naken i en säng med ett fullblodsproffs. Och när man väl får DET hjärnspöket in i skallen....well, då blev det som att försöka spika med en daggmask. Så det var bara att lägga ner och hon var nöjd med att få betalt för att sova en natt.
I år fick jag samma erbjudande av en som jag lärt känna lite. Jag satt i hennes bar två kvällar och blev brutalt plockad på pengar när vi spelade spel om drinkar.
Eller brutalt och brutalt...jag fick också några gratisbira, och jag hade rätt bra koll på notan hela tiden. Och i slutänden så hamnade jag på 1400 bath första kvällen. Typ 250 spänn alltså, och då hade jag något att göra hela kvällen.
Det kan jag leva med.
Andra kvällen drog jag i handbromsen när notan var uppe på 1100 bath. Återigen efter att ha blivit underhållen en hel kväll. Att merparten av de där 2500 totalt har gått åt till att betala bartjejens drinkar (vilket är vad hon får i betalt en viss summa av) det kan jag helt enkelt leva med. Hon roade mig en hel kväll och det är ju faktiskt upp till mig om jag vill bjuda henne eller inte.
Och det är ju här som skillnaden infinner sig. Egentligen skulle jag ha "rätt" att ha henne i knät när jag bjudit så mycket och klämt och känt lite om jag velat. Men det är liksom inte min grej. Så hon satt kvar på andra sidan bardisken under hela tiden vi spelade.
Den där tjejen som jag känner lite och som drev baren sa åt mig båda kvällarna att jag borde ta med mig den där tjejen hem som jag spelat med. För att liksom fullborda det hela. Och även om jag var bra packad så fick jag förklara att jag inte vill göra sånt. Det är liksom inte vad jag vill. Även om jag var både full och kåt, och även hade en tanke på att lägga till ett decennium till listan, så valde jag att låta bli.
And that´s it ladies and gentlemen. Man kan åka till Thailand utan att förfasas över vad andra gör. Släng era fördomar i soptunnan, följ er egen moraliska kompass och skit i vad andra gör!
I slutändan kommer ni bara att må bättre av det.
Okej, här gör vi en rejält lappkast!
Allt ovanför skrev jag på Phukets flygplats, men nu har jag landat igen. En resa på sisådär 13 timmar med lite motvind. Och den var jobbig, inget snack om det. Men jag drog ju lite av en jackpot också. Så resan blev mycket mer uthärdlig.
På min högra sida hade jag en tjej och på min vänstra hade jag två tomma säten. Får höra "boarding complete" i högtalarna och börjar hoppas på att hon och jag ska få dela på fyra säten. Gamnackarna började sträckas bland passagerarna runtomkring som också blev sugna på en fin plats, så tjejen puffade mig i sidan och sa åt mig att snabbt hoppa ett steg och pinka in vårt revir.
Tyvärr kom mina förhoppningar på skam när flygvärdinnan kom med en enormt fet man och satte på sätet längst bort. Hans mage var så stor att personen framför inte kunde fälla sitt säte fullt ut. Han kunde inte ens fälla ner sitt eget matbord, utan fick använda det på sätet bredvid. Så det sket ju sig med utrymmet för oss, men jag fick iaf en liten buffert med ett halvt säte mellan mig och den fete. Och jag kan ju ärligt säga att när jag såg denna man så förstår jag varför en del flygbolag vill ta mer i betalt för storvux...
nä, det finns inget snällt ord för det, enormt feta personer heter det. Rakt av.
Så jag började prata med tjejen, och det visade sig att vi båda hade haft en rätt sunkig nerresa med storväxta personer bredvid oss som ockuperade armstöden och invaderade det personliga utrymmet. Det är inte särskilt ofta jag funderar så mycket över min storlek, men om det är nån gång som jag är överlöjligt nöjd med hur liten jag är så är det definitivt när jag sitter på ett flygplan! Många andra gånger hade jag kanske önskat mig sisådär 10 cm längre ben, så att jag kan köra vilken mc jag vill utan att fundera på sadelhöjd, men inträngd som en sardin så är det rätt skönt att kunna sträcka ut sig åt alla håll och kanter.
Den här tjejen, som jag f.ö aldrig sett förr, var en underbar reskamrat. De första fyra timmarna snackade vi bort utan problem. Istället för att bråka om armstödet så fällde vi helt enkelt upp det istället och samsades om utrymmet. Och så pratade vi lite till. En sån människa som man bara kan prata med om allt möjligt. Även hon tyckte inte att det är rätt att varje person har samma plats, och att sitta bredvid någon enormt fet förstör ju ens egen resa också, vilket inte är okej. Men det är ju en tuff nöt det där. Vad gör man med en person som bara är lång och bredaxlad? Ska han straffas för det? Ska jag som är mindre betala mindre i pris?
Ni ser, det är inget enkel sak det där. Och så har man ju det där med diskriminering också...
Som ni märker så fanns det en hel del för mig och denna tjej att prata om. Och prata gjorde vi. Sov knappt en blund på hela resan heller. Och sen när planet landat så följdes vi åt genom passkontroll, väskhämtning och en sista shopping i tax-free shoppen. Men till sist stod det ju klart att hon skulle åka över bron och jag tar färjan. Så en kram och tack för sällskapet senare så åkte vi åt varsitt håll.
Och jag vet inte ens vad hon heter...
Vi snackade om allt, men namn och ålder och sånt kom aldrig på tal helt enkelt. Men så är det väl ibland. Man möter någon på en resa, delar tid och upplevelser med varandra, och sen skiljs man åt igen för att aldrig mer ses.
Fast det är ju klart, hade det varit en romantisk Hollywoodfilm så hade vi såklart råkat stöta på varandra igen av ren olyckshändelse.
Men fakta och fiktion är två helt olika saker...
Kommentera