Egentligen borde jag inte ta så lång tid mellan gångerna som jag skriver, för oftast vet jag på ett ungefär vad jag tänkt mig. Det är liksom bara det där ”pennan mot pappret” som saknas. Inte bokstavligen dock, utan mer tangenter mot fingertopparna i så fall.
Man har ju tid på sig också, eller så får man ju ta sig tiden.
Denna helgen har ju mest gått i slapphetens tecken. Började helgen med en rejäl och skön sovmorgon. Blev väckt av en tjej som bankade på dörren och ville sälja Kvällsposten. Eftersom jag själv en gång sprungit på samma gator, med samma tidning, så ville jag såklart hjälpa henne att få sålt en tidning. Även om man kan läsa allt och lite till på dator, surfplatta eller mobil så är det ändå en viss tjusning i att bläddra i en tidning .
Det skulle dock visa sig vara ett misstag…
För nog borde jag ha kunnat lista ut vem som skulle stå och banka på min dörr morgonen därpå, aningens tidigare…
Nåja, det skadar ju inte att komma upp i hyfsad tid på morgonen, eller förmiddagen om man så vill.
Nu ska jag även erkänna att jag har gjort ett tappert försök, och i stort sett lyckats, med att skjuta mig själv i foten en aning ikväll. För tanken som jag hade här var ju att jag skulle skriva en banal och enkel liten uppdatering om ingenting märkvärdigt. Bara en update liksom. Så jag tänkte att jag kunde göra två saker på samma gång.
Så jag började streama från svtplay ett avsnitt av Jills Veranda där Kristian Gidlund var på besök. Och jag kan väl lägga till att jag aldrig sett det programmet tidigare, så jag hade inte riktigt koll på vad det var för något.
Det skulle visa sig vara ännu ett misstag denna helgen.
Jag tror att de flesta av er känner till, eller åtminstone har hört talas om Kristian. Killen som fick veta att han har cancer, och att det inte finns någon möjlighet för att bli bättre. Han vet om att han kommer att dö, och det väldigt snart. Så han skrev en blogg och sen även en bok också. Jag har inte läst någondera av dem. Men jag förmodar att jag kommer att göra det.
Oavsett, det där var inget program man har i bakgrunden och lyssnar på med ett halvt öra.
En människa som är medveten om sin dödlighet och är på god väg att möta slutet förtjänar full uppmärksamhet, vilket jag gav honom. Och det var ett väldigt känslosamt program.
Och det är väl ungefär där jag insåg mitt misstag.
Hur fan ska man kunna skriva ett blogginlägg om triviala saker efter att ha sett en sån grej!?
Men jag har heller ingen lust att sitta och skriva något om en annans resa mot döden, för vad jag än kan komma på att skriva så har han med största sannolikhet redan skrivit det.
Och på ett betydligt bättre sätt…
Nä, jag får försöka skaka av mig det där och ägna mig åt det jag egentligen tänkte mig!
Jag har sett ett annat program, om en tjej, som var jäkligt intressant. Men låt mig återkomma till det. För annars vet jag inte riktigt hur jag ska få alla trådar att hänga ihop.
Mycket av min vakna tid den senaste veckan har handlat om att läsa. För efter sju sorger och åtta bedrövelser så lyckades jag få tag på en bok som jag väntat på med spänd iver.
”The Kingkiller Chronicles”
Berättelsen om Kvothe, kungadråparen.
Jag började läsa böckerna på inrådan av en kollega, för övrigt samma kollega som upplyste mig om att Game of Thrones bygger på böckerna i serien ”A Song of Fire and Ice” som förtjänar att läsas och jag kan väl ganska lugnt intyga att det tipset var lika bra som det första!
Så jag fick tag på de första böckerna om Kvothe. Och här kan jag upplysa om att det fanns stora svårigheter, mycket beroende på att de släppts på originalspråket engelska som två böcker, men där man i den svenska översättningen manglat ut det till fyra böcker. Dvs två för den första ”Vindens namn” och sen ytterligare två för uppföljaren ”En vis mans fruktan”
Just det där med att två böcker blivit fyra har gjort att jag fått leta och leta och frågat vid ett par tillfällen efter ”bok två” och blivit brutalt lurad på grund av missförstånd. Framförallt har det handlat om att hitta första delen av andra boken som gjort att jag fått åka ut till en bokaffär som glatt meddelat att de hade den, bara för att upptäcka att det var andra delen av första boken som det rört sig om.
Jag har redan gått igenom det där på min FB ganska utförligt, så det känns bara som att upprepa sig att gå igenom det igen. Till sist fick jag min bok iaf. Första delen av andra boken.
Jag har verkligen ansträngt mig för att hålla igen, försökt att titta på hockey och spela Xbox en hel del, men faktum kvarstår.
På knappt en vecka har jag käkat upp den första bokens 552 sidor, och har ungefär lika många sidor att läsa i den andra boken.
Sen blir det till att vänta....
Länge.
Författaren har gjort ett uttalande 2013 om när nästa bok ska komma, och då sade han:
”It probably wont be this year, but it wont be 2015 either”
Och detta har då tolkats av många, mig inklusive, att det lutar åt ett boksläpp under 2014.
Inget kunde vara längre från sanningen, som det verkar. Snarare lutar det åt 2016 istället. Under lite efterforskning jag gjort så ser man att han planerar tre korta (typ) noveller i samma universum som ska skapas i samma tidsrymd som han ska skriva klart den sista boken.
Förvisso är ena novellen redan skriven, och enligt uppgift fick han bankat ut den novellens 25 000 ord på en och samma dag. Vilket är imponerande i sig.
Men det verkar även som att han anammat lite av samma inställning till sitt bokskrivande som herr George R.R Martin, nämligen att han skiter fullständigt i hur hans fans klättrar på väggarna och bönar och ber att han ska bli klar med sitt skrivande, och ägnar sig istället åt korta noveller.
Martin har ju skrivit novellerna ”Tales of Dunk and Egg” som rör sig i samma universum som resten av hans böcker, de utspelar sig lite tidigare och handlar om Aegon Targaryen.
De novellerna är fanimej sjukt svåra att få tag på!
Enda sättet är att köpa tre olika samlingsböcker med noveller av olika författare. Martin skulle kunna tjäna fucking multum om han bara såg till att de där tre novellerna printades på nytt och gavs ut i egen regi. Folk skulle slänga sig efter dem, utan tvekan. Själv lyckades jag få tag på dem genom att någon lagt ut dem som PDF, så jag fick läsa dem på plattan.
Väldigt korta noveller, knappt mer än 45 sidor.
Good shit dock. Extremt good shit!
Martin har fått påtryckningar av HBO att skriva klart så att de vet hur de ska utveckla serien Game of Thrones. En serie som för övrigt har premiär om nån vecka, där det sägs att i stort sett hela fjärde boken ska tas bort.
Och på tal om tv-serier…
Satt på ett forum där man ställde en fråga kring vilka serier man tittar på och som man inte gärna vill missa. Ganska många svarade att de följde Sons of Anarchy, och så även jag.
Ett ljushuvud började bladdra om att hon inte gillade slutet på sista säsongen och sen slänger hon ut en fet jävla spoiler på exakt vad det är som ska hända.
Jag själv som då har halva säsongen kvar att titta på uppskattade ju inte riktigt tilltaget, så jag upplyste lite vänligt om att man kanske borde vara lite försiktig när man pratar om en serie i ett öppet forum, för det är ju inte alla som sett lika mycket som en själv. Sen förklarade jag att jag läst böckerna som Game of Thrones bygger på, och att jag i stora drag kan avslöja hela säsong fyra åt henne redan nu innan premiären. Om inget annat så kan jag ju avslöja vem som dör och vem som gör vad och ditten och datten.
….hon var inte så intresserad av det.
Nu kan jag iofs leva med att hon spoilade SoA för mig, för jag är inte så slavisk med just den, och jag spoilade ju för mig själv rätt så bra när jag läste om serien på IMDB och då upptäckte att vissa av skådespelarna inte var med i lika många säsonger som de andra skådespelarna. Så det var ju lite klantigt, minst sagt.
Och man kan ju tycka att jag skulle ha lärt mig efter fadäsen med femte boken av A Song of Fire and Ice…
För jag köpte ju inte alla på en gång. Vissa beställde jag via nätet, andra letade jag fram i bokhandeln. Lyckades även få tag på tre av dem på svenska, och sen resterande på engelska, återigen på inrådan av kollegan som hävdade att de var bättre skrivna på engelska.
Låt mig bara klargöra en sak!
Ska man läsa så ska man välja ett språk och hålla sig till det!
Jag läste nämligen de första tre på svenska, sen skänkte jag dem till svågern och läste fjärde och femte boken på engelska. Höll på att bli knäpp i skallen på kuppen…!
Allt var ju ändrat!
Namn. Orter. Smeknamn. Saker.
Vet inte hur många gånger jag fick bläddra bak till registret för att läsa igenom alla släkter och lista ut vem som var vem. Och just det där med att läsa längst bak, det som var min fadäs.
När jag hittade femte boken så var jag precis klar med den tredje. Så fick jag syn på den i bokhyllan i affären och gjorde som man alltid gör, nämligen vänder på den och tittar på baksidan….
DET blev en spoiler som fick mig att fundera på om det är fysiskt möjligt att sparka sig själv på pungen…
Ps
(den där tjejen som jag skulle skriva om får nog vänta till en annan gång känns det som)
Kommentera