egotrippusmaximus.blogg.se

Så var det då dags för ännu en uppdatering av bloggen. 

Egentligen har jag suttit och gnagt på den här ett tag, men har inte riktigt funnit tiden till att hamra ut den. 

 

Iofs lite märkligt kanske att tycka att man inte har tid, när jag inte ens har en tv som kan störa min uppmärksamhet. För så är det, har fortfarande inte fått fixat några tv-kanaler. Fick förvisso låna ett kort, men installationen av antennen har inte funkat ännu, så det är fortfarande svart i tv-rutan. 

 

Fast jag kan väl ganska uppriktigt säga att jag faktiskt inte saknar det så värst mycket. Får jag bara se sportspegeln och sportnytt så är jag nöjd. Och det kan man ju se på svtplay, som även bjuder på ganska många bra dokumentärer och naturprogram. 

 

För let's face it, det mesta man glor på är ju bara skit ändå!

 

Jag har tidigare känt att jag tillbringat alldeles för mycket tid framför tv'n, så till den grad att jag övervägde att införa digitalfria kvällar. Det vill säga en kväll i veckan där jag stänger av tv, dvd, dator, surfplatta och mobil. Problemet med att införa det blev ju bara att passa in det i programutbudet, så att jag inte missade något jag ville följa...

 

Men visst, jag skulle ju definitivt ljuga om jag försökte hävda att jag inte saknar det alls. Så lite OS som jag har sett i år har jag nog inte sett sen jag blev gammal nog att trycka på en fjärrkontroll. Och i mitt förra boende hade jag ju alla kanaler som sände exakt det jag ville se. Och enda anledningen till mitt Cmore abonnemang var ju hockeyn.

 

Förvisso går ju det mesta att streama via nätet, även om just OS skulle visa sig väldigt besvärligt. En av skidtriumferna fick jag streama via en ukrainsk sida, med kommentatorer på ukrainska. 

Mina kunskaper i ukrainska är, för att uttrycka det milt, ungefär lika stora som uppmärksamheten hos en unge med ADHD som fått ett obegränsat förråd av läsk och socker.

 

Fast om viljan finns så finns det ju även en väg sägs det. Likadant var det när jag streamade OS hockey med ryska kommentatorer. Nån gång här och där lyckades man urskilja ett namn, men resten var ju bara gröt. 

 

Men på tal om gröt....

 

Ibland så försöker jag tänka lite utanför lådan, och tänka på hur saker jag gör kanske kan te sig för andra. En måhända inte helt tokig egenskap att ha. Och ibland så händer det att man slås av en uppenbarelse, likt en krocketklubba i ansiktet. 

 

Som de flesta känner till så var jag nyligen i Thailand, och de som har hört thailändare prata vet om att de befinner sig i det övre registret på tonskalan. Thailändska kvinnor som inte har någon som helst bas i rösten kan ibland nå nivåer som får trumhinnorna att skallra. Det är tveksamt om jag kan nå deras höga register ens om jag får en spark på pungen med en stålhätteförsedd spiksko.

 

Men så var det då en kväll där nere i Thailand som vi satt i en bar, ägd av en thaitjej med en svensk pojkvän. Vi satt vid ett bord, fyra svenska män och då denna tjej, och det var då det slog mig. 

 

Är ni med på vad jag menar?

Fyra svenska män, varav tre från erkänt grötigt talande Skåne, alla med hyfsat mycket bas i rösten. Till skillnad från thailändska språket (inbillar jag mig) så pratar vi ju betydligt långsammare. Så när hon sitter vid samma bord som oss, helt upptagen av mobilen, så måste hon ju ändå höra utan att förstå orden. Det hade varit sjukt roligt att kunna få höra samtalet med hennes öron, eller hur?

 

För jag inbillar mig att det måste låta som på den gamla goda tiden när man hade en LP spelare och råkade sätta på en 45 varvare på 33 istället. 

Eller hur, alla som haft en LP spelare har lekt på samma sätt. Spelat en 45 varvare på 33 och garvat åt hur det låter för att sen lägga på en LP och spela den på 45 varv och höra hur Piff och Puff låter. Sen kunde man ju givetvis använda pekfingret och dra skivan snabbare och höra Piff och Puff sjunga med lungorna fulla av helium, och naturligtvis även dra skivan baklänges. 

Ack ja, så många myter det gick, om främst metal skivor, som skulle spelas baklänges...

 

Jag tror nog vi alla kan behöva testa på det där ibland. Att kliva ur vår egna lilla sfär och försöka se på det man själv gör med någon helt annans ögon. Det finns ju även det där proverbet i ungefär samma betydelse att "man ska gå några mil i någon annans skor innan man dömer personen" men jag har iaf insett att man inte alltid behöver göra det. Ibland räcker det med lukten av skorna för att inse att det livet stinker...

 

Men för att återgå till ämnet (så som det var) så handlade det väl mest om min brist på tvkanaler. Jag som varit den värsta medieslaven man kan tänka sig, parkerad i soffan med bruset från fördummande såpor igång, sittandes som ett kolli med dreglet hängande ur mungipan.

 

Nä, fullt så illa har det ju inte varit, även om mången eftermiddag bara har spenderats till ingen nytta. Men jag har ju även använt de "bra" kanalerna. Den lyriska lyckan infann sig under den månad som Canal + bestämde sig för att bjuda på utbudet och gav tillgång till alla kanaler. 

 

Och då menar jag ALLA.

 

Då får jag erkänna att jag satt som klistrad ganska många timmar, men konstigt vore det ju annars.

Discovery Science.

Discovery World. 

History Channel.

National Geographic. 

BBC.

 

Så mycket information att ta in, och så lite tid att göra det på. Konstigt att man överhuvud taget ens lättade på röven från den där soffan alltså. Så det är just nu inte bara av ondo att man inte kan tillbringa, som t.ex ikväll, en lördag med att glo på tv. Det är ju mest bara skit där ändå. Ikväll är det ju "Mello" och fan vet om jag inte hellre klämmer pungen i en byrålåda och backar tre steg för att försöka spela "Gubben Noak" på den, än att glo på det skitet!

 

Jag täcker ju som sagt mycket av mitt behov via svtplay, och iofs, även de andra kanalernas playutbud. Men bara svt erbjuder realtid dock. Avsaknaden av kanaler har ju åtminstone gjort susen för mitt bokläsande, även Xboxen har fått sig en återuppväckare, även om det förmodligen skulle behövts lite mer tid på "ställa i ordning" fronten istället. 

 

Och på tal om bokläsandet så gjorde jag ju det igen. 

Gick på samma rejäla fint. 

Igen. 

 

Jag har läst en bok, efter rekommendation av kollegan som handlar om Kungadräparen Kvothe. 

 

Men det skulle visa sig inte vara en helt okomplicerad bokserie att få tag på. Till att börja med så är det ju meningen att vara en triologi, men bara två av böckerna är släppta ännu. På engelska, dvs originalspråket så finns det två böcker. Men av någon anledning jag har svårt att begripa som annat än ren girighet så har man valt att stycka upp första boken i två delar och likadant med andra boken. Dvs totalt fyra böcker på svenska. Så istället för en pocket på engelska för 89 kr så får man köpa två böcker till en totalsumma runt 300 kr. Good buisnessthinking antar jag...

 

Efter många om och men så lyckades jag hitta första två böckerna på svenska. Egentligen letade jag bara, och det som jag hade funnit hade blivit det jag hade läst, och så som det föll sig så hittade jag de svenska först. 

 

Slukade dem på nolltid.

 

Men sen stod jag där med skägget i brevlådan. För det var fan stört omöjligt att hitta de andra två böckerna. Hittade den engelska versionen, men vis av tidigare erfarenheter så visste jag att det inte var nån bra idé. Jag gjorde nämligen så med "A song of Fire and Ice" dvs böckerna som ligger bakom serien Game of Thrones. De började jag läsa på svenska, men eftersom översättningen släpade (och enligt uppgift var dåligt översatta) så bytte jag till engelska versionen till bok fyra och fem. 

 

Ett misstag, skulle det visa sig, av episka proportioner.

 

Jag trodde ju att det skulle vara en enkel övergång, men allt var ju "fel" när man läste det. Ortnamn flöt ihop och vissa andra namn blev helt obegripliga. Till saken hör ju att George R.R Martin är överdrivet förtjust i att väva ihop trådarna och låta kända människor mötas utan att den ena personen presenteras, utan man själv får lista ut att det är en karaktär som man redan vet vem det är. Det är ju inte utan att det ger en viss förtjusning när man i slutet av ett kapitel inser "fan, det är ju han" och så får man läsa om hela kapitlet med helt nya ögon. Ibland avslöjar han inte ens det, utan antingen upptäcker du det eller så gör du det inte, vilket gör det mycket roligare att prata om böckerna med någon annan som läst dem. 

 

Men för att återgå till Kvothe...

Jag bestämde mig alltså för att om jag börjat läsa på ett språk så får jag ju fortsätta på samma. Har egentligen inga problem med att läsa engelskan, men jag tänker fan inte läsa halva igen. 

Jag jagade omkring som attans bananer, varenda butik eller köpcentra man traskade förbi som hade böcker fick sig ett besök, och jag frågade varenda gång efter den. Det var då jag gick på den första finten.

 

Var inne på Emporia i Malmö och fick syn på författarens första bok. Del ett av den första boken alltså. Tar den i näven och traskar fram till tjejen i kassan och frågar om det möjligen är så att hon kan trolla fram den andra boken i serien. Förklarar hur det ligger till, det finns två böcker skrivna och vill ha den andra boken och lägger även till att de är uppdelade. 

 

 

säger hon efter att ha stått och plickat på sitt tangentbord en bra stund. Själv känner man jublet stegras inom en att man äntligen ska få tag på den där boken och kunna fortsätta sin läsning. Jublet bedarrade rätt rejält när hon gick fram till samma hylla där jag tidigare plockat upp första delen av bok ett och hon glatt pekar på del två av bok ett.

 

Med en djup suck och med mitt bästa tålamod återger jag samma utläggning som jag gjort tidigare och förklarar att det där är den andra delen av första boken, men att jag vill ha första delen av andra boken. 

Hennes ögon snurrade ungefär som på en enarmad bandit, så jag insåg att det inte skulle leda någon längre vart genom att fortsätta förklara, så jag tackade för visat intresse och gick vidare. 

 

Och sen så kom ju bokrean, som är i full gång just nu. Fick reklam via mail om det och klickade mig in på den sidan. Hittar precis det jag letar efter. Andra boken, både del ett och två, till ett fantastiskt pris. Väljer att även lägga till två böcker av Ted Simon, som jag nämnde i förra blogginlägget. Nöjd som en katt som just svalt en mus kände man sig som.

 

Men säg den lycka som varar. Ganska omgående fick jag ett mail om att (givetvis) del ett av bok två inte kunde levereras, för den var slut hos förlaget, samt att Jupiters Travels, dvs den första som Ted skrev efter resan -73 -77 inte heller gick att få tag på. Så efter två dagars väntande så låg det ett paket på bordet med andra boken del två och Dreaming of Jupiter som Ted skrev efter att ha återupprepat sin resa år 2004. 

 

Ganska självklart så går det ju inte att läsa nån av böckerna utan att ha läst de som kom före. 

Så jag tänkte att jag chansar. Det är ju bokrea och allt, kanske har butikerna fyllt upp sina lager. Så jag letar upp telefonnumret till närmsta köpcentrets bokaffär, ringer dit och nu är jag super duper mega motherf...ing övertydlig med exakt vilken bok det är jag är på jakt efter. Säger namn på författaren, namnet på boken, säger att jag redan lyckats beställa den andra delen, men måste ha tag på den första. 

 

"Jodå, vi har den inne. Inga problem. Jag kan gå bort och kolla i hyllan på en gång så att den verkligen finns där." Efter en kort stunds tystnad "Jajamensan, den finns. Ska jag lägga undan den åt dig?"

Lägga undan och lägga undan, svarade jag, jag kommer att vara där på tre röda men du får gärna sitta på den lite så att ingen kommer och snor den framför näsan på mig. 

 

Kastar mig ut i bilen och far iväg i rena warp speed farten. Hade det inte varit för att den är framhjulsdriven så hade jag kanske kunnat köra på bakhjulen som Dom i Fast & Furious. Kort sagt, det gick undan. 

Kommer in i butiken och säger Hej det var jag som ringde alldeles nyss, du har en bok åt mig.

 

Och då kom dråpslaget. 

Ack ja. Gudarna testar i sanning bara de som kan uthärda smärtan. Jag kunde gått bärsärk. Jag kunde tvångsmatat henne sida för sida med en "Träna rätt och bli smal" bok. Jag kunde till och med lagt mig på golvet och skrikande börjat gråta som ett spädbarn. 

 

Men istället så ryckte jag bara på axlarna.