egotrippusmaximus.blogg.se

Så blev det då dags för landet att gå till val. 

Inte ens det "stora" valet, utan bara ett till Europaparlamentet. 

Innan jag ens fortsätter, och med tanke på efterdyningarna, så är det väl lika bra att jag berättar hur jag själv röstade. För att slippa spekulationer. 

 

Jag hade inte en sketblekaste aning om hur jag skulle rösta i detta valet. Knappt ens intresserad av att ta reda på det heller. Politikerföraktet är djupt förankrat i mig, och sällan eller aldrig hör jag något som kan få mig att ändra åsikt särskilt mycket. Riksdagspolitiker och EU parlamentariker är i mina ögon en drös med dagdrivare som är ute efter lättförtjänta pengar. Man läser ständigt och jämt om hur möteslokaler gapar halvtomma vid val, studieresor som är i stort sett betalda semestrar, och nu så senast om hur inte en enda jävla minister rapporterat in några sjukdagar, trots att flera av dem själva har instagrammat och twittrat om räserbajs och influensor. 

 

Men jag insåg ju att även om jag inte gillar de där pajasfigurerna så är det ju inte bara en rättighet att rösta i en demokrati, det är ju faktiskt en skyldighet också. Det finns människor runt om i världen som kämpat och offrat blod och även liv för sin rätt att rösta. Att sitta på arslet och bara skita i det är förvisso ett tecken på hur bra man har det i landet, men samtidigt är det en spottloska i ansiktet på alla dessa medborgarkämpar. 

 

Så jag gjorde en test, en så kallas "Valkompass"

Resultetet var nästan nedslående. Tre stora partier på endera sidan inom en procents skillnad. Borde de inte ha lite större skillnad mellan varandra? Fick även som förslag på personval. Högst siffra fick en person från ett parti som heter "Djurens Parti" vilket iofs kanske inte är så märkligt då djurens välmående ligger mig varmt om hjärtat. Men ska jag rösta så ska jag rösta på någon som räknas, inte på nått fjantigt lallarparti som ändå inte kommer ha en chans i det stora racet. 

 

Nästa person som stämde bra överens med mina svar låg som nr 12 på den röda listan. En herre med ganska gedigen akademisk utbildning, med en härkomst från Iran och med ett väldigt icke-nordisk klingande namn. En medelålders herre som tjänar ungefär tre gånger så mycket som mig i årsinkomst är personen jag röstade på att representera mina intressen i Europa. 

 

Egentligen känns det ganska löjligt att man ska behöva säga en sådan sak, men med tanke på den hetsjakt som råder på sociala medier just nu så är det lika bra att man säger det, innan man säger något som kan få det att låta som att man sympatiserar med dem. Och man kan få hjälp av dagstidningarna att kolla statistik på hur folk i din egen valkrets och område röstade. Så att du verkligen kan ha koll på vad det är för typ av grannar du har...

 

Och jag må då verkligen säga att med tanke på hur vilda tongångarna varit på dessa sociala medier med tjafs om att ta bort vänner hit och dit så skulle man ju inte kunna tro att valdeltagandet var måttliga 48.9% vilket ändå lär ha varit en ökning sedan förra EU valet 2009.

Men ändå, mer än hälften av samtliga röstberättigade i detta landet sket helt enkelt i att rösta. Min syn på det hela är dock enkel. Röstar man inte så gnäller man inte! 

Då har man haft sin chans att göra sin röst hörd, men struntade i det. Då kan man lika gärna hålla käften i fortsättningen också!

 

För övrigt, det där med att "plocka bort folk" för att de har åsikter som inte stämmer överens med dina egna...

Nja, det är väl lite väl barnsligt va? Folk idag är ju vana vid snabba lösningar, du sa något som jag inte gillade *poff* tog bort dig som vän och så fick jag sagt min ståndpunkt och du är dum i huvudet och kan dra åt helvete och nya vänner kan jag alltid hitta som håller med mig och fan ta dem om de inte gör det för då ryker de tammefan från min vänlista....

Ähm....ett litet tips. Ignorans, intolerans och rasism tjänar på att man kommunicerar mera, inte mindre. Har du någon på din vänskapslista, och då menar jag någon som du faktiskt känner och inte bara nån du lagt till för att öka på högen av vänner och få dig att verka populär, som verkar ha dessa tendenser till annorlunda tänkande så är det ju faktiskt upp till dig som känner personen att ta en dialog och försöka förklara varför hen har fel. Lyssna och argumentera, ni lär inte komma överens men nån jävel måste ju försöka prata förstånd med personen. Annars kommer bara den här spiralen att öka och snurra allt snabbare. 

 

SD fick typ 10% av rösterna. Bra mycket mer än någon kunde ha förutspått. Och runtom i Europa så har liknande tendenser visat sitt fula tryne. 

Själv tänker jag mest bara att det var nog lika bra det här. 

Förvånad?

 

Jag tänker först och främst såhär:

Med andra ord, istället för att försöka blockera och stoppa den där clownen som står bakom dig och ska ge dig råd om hur du ska göra när du snickrar så är det ibland bättre att ge honom hammaren och be honom visa dig, och sen när han själv misslyckats så kan man säga åt honom att "du kan ju inte själv så håll käften nu då" 

Och alla andra som stått runt om och tittat på inser att det är en clown som bara snackar en jävla massa men som inte vet ett skit och att det förmodligen inte är rätt person att be om råd. 

 

Men sen tänker jag även såhär, och det har jag nämnt vid flera tillfällen tidigare. 

Nånting är ruttet här i landet.

Nånting stinker.

Rejält!

 

Sverige och svenskar har i alla tider varit ett liberalt och öppet folk. Vår syn på sex och sexualitet bidrog till begreppet "Den svenska synden" en gång i tiden. Vi har varit ett folk redo att välkomna människor och vi är ett land som ligger i framkant vad gäller syn på jämlikhet och rättvisa villkor. 

Och inte bara vi svenskar heller. Jag känner att i stort sett hela Skandinavien delar samma synsätt och värderingar. Inte så konstigt kanske när vi varit unioner hit och dit genom åren. 

 

Men någonting har hänt. Inte bara i detta landet, utan i hela Europa. 

Klimatet har blivit kallare. Hårdare. Mer fientligt. Våldet flödar. 

 

 

Som jag sagt förut så lägger jag skulden på en kraschad integrationspolitik skapad av de partier som styvnackat hävdar att de aldrig vill prata med sådana som SD. Istället för att inse att man totalt tappat bollen när man hade den på egen planhalva så vill man köra huvudet i sanden och tro att allt blir bättre då. 

Det blir det inte...

 

Jag såg även hur det bedrevs kampanjer om hur man skulle ruinera SD genom att skicka brev utan avsändare och porto, så att det skulle kosta massor för att lösa ut dem.

Brevbärare som vägrade att dela ut brev som skickats ut av SD.

Brandmän och undersköterskor som vägrade deltaga vid besök av SD.

...för att de absolut inte ställer upp på SD's värderingar.

 

Okej. Fine. 

Men nu gör vi ett litet experiment. 

Vi byter ut två bokstäver. 

 

Brevbärare vägrar att dela ut brev som skickats av F!

Brandmän och undersköterskor vägrar att deltaga vid besök av F!

...för att de absolut inte delar deras feministiska värderingar. 

 

Skulle det vara okej?

Skulle det fungera om en brevbärare gick ut i tidningen och sade:

Är det någon som vill ta en gissning på hur många timmar det skulle ta innan den människan blev upphängd i sina pungkulor i närmsta flaggstång? Men när det gäller SD så är det fritt fram att hata dem. Det uppmuntras till och med. Och som de stackars martyrer de blir så får de bara mer och mer sympati. 

Det finns ju faktiskt vissa saker som jag kan tänka mig att ställa mig bakom i deras partiprogram. 

Till exempel det där med att man måste lära sig svenska för att få bo här i landet. 

Det köper jag. Rakt av. Kan man inte kommunicera så kan man fanimej inte bo här. 

 

Problemet är dock detta:

Jag har varit runt i landet. Sett många orter och många landskap.

Värmland.... Nån jävel borde fan lära dem att prata svenska. 

Rätt många norr om Hallandsåsen (dont get me started) skulle nog ha samma åsikt om folk från Malmö. 

Svåger fick nästan ta till Google translate för att göra sig förstådd i Dalarna. 

 

Från Norr till Söder...

Ibland undrar jag fanimej om vi ens pratar samma språk. 

Men det är ju det som ger oss vår bredd. 

Det är det som gör oss unika. 

Det är det som är mångfalden i vårt land.

Det är ju det som gör vårt avlånga land så fantastiskt.