Jaja, jag vet. Kommer inte bli den krönikan jag utlovat denna gången heller.
I gengäld kommer nog denna att bli ganska kort istället.
Som en del av er förmodligen listat ut vid detta laget så handlar mycket i mitt liv för tillfället om motorcyklar. Det var nog lite mer än bara en åldersnoja det där att skaffa hojkort. Jag hade ju haft ett begär efter att skaffa mc i många år, men valt att skjuta upp det. Tid och pengar och den där berömda tummen som ska dras ur arslet...
Men numera så är det mycket av tiden som går åt till hojar.
Läsa om hojar. Köra hoj. Prata om hojar (med de få som delar samma passion) och kolla på filmer som handlar om motorcyklar.
Tragiskt nog finns det väldigt få bra filmer om motorcyklar och hojåkande. Åtminstone som jag känner till.
Jag är rätt säker på att jag skrivit om detta tidigare.
Jag har ju sett Long Way serien, och dreglat över den. Jag har sett klassikern "On Any Sunday" och jag har sett den där nya "Why we ride" och jag glädjer mig oerhört över att det ska komma en nyare variant av "On Any Sunday" som ska bygga på samma koncept. Det har ju hänt lite sen -70 när den släpptes, om man säger så. Fast tv serien "Sons of Anarchy" räknar jag knappt som mcrelaterad. Visst kör de hoj, men njae....
Jag har även sett en riktig kalkonrulle med Ice Cube som var så distanserad från verkligheten att det nästan var skrattretande. Det som verkligen cementerade kalkonstämpeln var inte det faktum att en gammal Harley kunde hålla jämna steg med en råtrimmad Supersport som borde kunna ha kört ifrån Harleyn på tvåans växel, utan det var när man sköt en pistol åt ena hållet, men motorcyklarna färdades så fort åt andra hållet att kulan inte bara stannade i luften, utan sögs med i luftdraget och började förfölja motorcyklarna.
Motorcyklar som f.ö kördes av förare utan hjälm...
En hoj som körs så fort borde ha fått ögonen att tåras värre än om man skalat sju ton lök och sen sett tre av världens dystraste filmer, samtidigt som ens fru knäcker växellådan på ens ögonsten!
Fast häromkvällen så kom jag på att jag faktiskt inte sett den kultigaste (är det ens ett ord?) av dem alla. Den som ligger till grund för många människors längtan att sätta sig på en Harley och köra tvärs över Amerika.
Jag pratar såklart om Easy Rider med Peter Fonda och Dennis Hopper från 1969.
Så jag letade upp den och streamade den på datorn.
Jag fattar ju såklart att den var inspelad -69 och att man inte kan lägga alltför stora tankar kring värderingar och sånt, men oavsett så kände jag ett par tankar poppa upp i skallen.
Först och främst så kan jag inte riktigt begripa varför man har en hjälm, och väljer att sätta den på pakethållaren istället för på huvudet? Enda gångerna som Wyatt använder hjälm är när han har en passagerare, och alltså måste göra av med hjälmen nånstans. Okej för att det mesta av åkandet (ja, här handlade det fanimej om att åka hoj, inte köra) verkar ha gått i typ 60 km/h eller nått sånt, men har man en hjälm så använder man väl den ändå?
Filmen i sig var ganska flummig. Man röker mycket braj, fast det var väl bara väntat med tanke på årtalet den gjordes och den era som rådde just då. Även hippiekollektivet ute i öknen var nog också ganska tidstypiskt.
Men jag kan inte riktigt förstå vad som var så jäkla rebelliskt med två killar som kör hoj, så till den grad att lokala ortsbor börjar prata illa om dem när de sitter på en restaurang och väntar på mat, och senare smyger ut i skogen och faktiskt slår ihjäl Jack Nicholsons karaktär.
Liksom WTF hände där?
De stannade för att käka, ortsborna snackade skit om dem, och de åkte därifrån utan bråk.
Vad var problemet liksom?
Om det verkligen gick till på det viset på den tiden så förstår jag ju varför laglösa MC gäng bildades.
Det var ju nödvändigt för att ens kunna köra mc utan att bli ihjälslagen av inavlade bönder så fort man stannade någonstans.
Sen slutet på filmen....
Vad fan var DET?
Två inavlade rednecks kör i sin sketna pickup och den ena säger att han ska skrämmas lite, och tar fram hagelbössan och skjuter Billy i ansiktet, och när Wyatt vänder tillbaka för att köra efter hjälp så skjuter de honom också.
....och där tar filmen slut!
Jag ska erkänna.
Jag bara satt där och såg eftertexterna rulla fram och tänkte: "Vad fan var det DÄR för jävla slut!?"
Nån jävla redneck begår två mord, och snipp snapp snut så var den sagan slut...?
Allting blir uppenbarligen inte bättre med åldern. För jag tyckte filmen, och speciellt slutet, var jäkligt kass.
Men sen insåg jag ju också att det kanske handlar om nostalgivärde.
Det är lite som med tvspel.
Jag spelade Zelda när det var splitter nytt, i sin guldkassett. Vi snackar 1986, och än idag blir man ju smått lyrisk bara av att höra ledmotivet. Man minns vilken buske man ska bränna och sånt. Samma sak med det som länge klassats som det bästa Final Fantasy, nämligen Final Fantasy VI från 1994 som har musik av Nobuo Uematso i ren världsklass. Många har nog, precis som jag, bara stått stilla på "the plains" och lyssnat på musiken.
Än idag kan jag spela de spelen (och många andra) på emulator, och njuta av den nostalgikick de ger mig, och tycka att det fortfarande är bra spel, även om de såklart inte kan konkurrera med Assassins Creed och andra nutida spel. Och skulle jag tagit en unge, vem som helst, och gett honom FFVI eller Zelda att spela så hade han nog slutat efter fem minuter och tyckt att det var skitspel med pissig grafik och "vaddå 2D textbaserade strider"
Så jag antar att jag borde ha sett Easy Rider 1969 för att verkligen ha kunnat uppskatta den.
Kommentera