egotrippusmaximus.blogg.se

Finns ju fler saker att gnöla om, ifall man vill det. 

 

Jag har, efter en ganska lång och mödosam jakt, lyckats hitta ett par skinnbyxor att investera i inför den kommande säsongen. Man tycker ju att det inte borde råda någon brist på bikers med korta ben och feta magar, men tydligen är det så, eftersom när jag hittar byxor i rätt benlängd så måste man tydligen vara en mager anorektiker för att kunna knäppa dem i midjan. Och när midjan passar så är benen 20 cm för långa. 

 

Skinnställ ska vi bara inte prata om!

Jag åkte in på våryran som de hade med utförsäljning av skinnställ och byxor and whatnot och tänkte att jag skulle göra mig ett fynd.

Jo, tjena mors!

 

Testade ett skinnställ. Lagom benlängd, liiiite tajt att böka in arslet i stället, men när jag sen skulle trä in armarna och dra på mig stället så var det tvärstopp och närapå en axel ur led. Jag var ytterst nära på att använda tesen "det SKA gå" men insåg också att om jag fastnar halvvägs så skulle jag bli tvungen att hoppa ut ur provrummet och be någon kund om hjälp att dra loss mig igen. 

En sådan show kan jag vara förutan...

 

Nu är det förvisso inte något nytt fenomen att min midja/ben ratio inte riktigt stämmer överens med vad dagens tillverkare av byxor anser vara normal. Varje nytt inköp av byxor innebär någon form av uppläggning. Sånt är livet med korta ben. Faktum är att varje gång jag ska ha nya arbetsbyxor så brukar det bli så att säljaren garvar när jag säger att jag vill ha trekvartsbyxor, eftersom de blir perfekta långbyxor för mig. 

 

Faktum är att jag för tillfället letar som en tok efter en sömmerska som kan fixa lite byxor åt mig. Jag har väl typ 5-6 par som behöver läggas upp. I ren frustration och i andan "hur jävla svårt kan det vara" så kollade jag efter en symaskin också, och då upptäckte jag att det faktiskt finns en symaskin till salu för det facila priset av 64900 kr.

 

Vem fan köper en sån maskin!?

Jag har faktiskt gjort så förut att jag fixat det själv. Lite nål och tråd och en stor portion tålamod. 

Fast resultatet har ju inte riktigt varit det önskvärda alltid, och om jag nu har köpt kevlarjeans för 1400 spänn så kan jag nog offra nån hundring på att få dem upplagda ordentligt istället för att jag ska jiddra med det. 

 

Men nu var det ju skinnbyxorna det gällde.

Hittade ett par på nätet som fanns i så kallad "kort benlängd" (wohoo) och det är ju det jag behöver. 

Men jag ville ju prova dem först innan jag köpte, men det gick inte eftersom det är beställningsvara. Och det skall tilläggas att jag har haft lite problem med onlinköp av byxor tidigare. 

 

Det finns en sida där du anger dina mått, du mäter själv, och sen sys skinnbyxorna perfekt efter dina mått. Kan ju inte bli bättre och mer passande då ju. Right?

Yeah right!!

 

Byxorna passar perfekt, det kan man inte bestrida. 

Åtminstone så länge man står upp!

Att försöka sitta på en hoj med en aning böjda ben....nja då funkar de inte särskilt bra längre. Och om ett par mcbyxor inte funkar när man sitter på hojen, ja vad fan ska de då vara bra för!? Så trots att de var figursydda i Pakistan efter mina egna mått så är det ett par byxor jag inte använder, och efter lite efterforskning så har jag märkt att det är en hel del som beställt av samma företag och som fått bråka med dem lääääänge om dålig passform, så jag satte helt enkelt upp det på kontot "skyll dig själv ditt klantarsle som köper något du inte provat" och lät sedan saken bero. 

 

Så ni kan ju föreställa er min tvekan när jag mailade företaget och frågade om de hade den typen av byxa hemma, så att jag kunde komma och testa den, och de faktiskt ringer upp dagen efter och säger att den måste beställas från jolly old England och inte fanns i lager. 

 

Men jag fick ett löfte om att få komma och prova dem när de kom in, men då hade såklart karma valt att ge mig den dunderförkylning som jag fortfarande lider av efterdyningarna av, så jag hade inte för avsikt att åka någonstans när han ringde och sade att min beställning fanns hemma. Så den skickades hem till mig istället, dock med det klara och tydliga (så tydligt som ett muntligt löfte kan bli antar jag) att om jag inte var nöjd med dem så fick jag skicka tillbaka dem direkt, utan kostnad. 

 

Döm om min lättnad när jag märkte att de faktiskt passade riktigt bra. 

Inte perfekt naturligtvis, men det hade jag heller inte räknat med. Men det var gott nock, som man säger. 

Men givetvis, ingen seger utan några små skavanker. 

 

De allra flesta skinnjackor och byxor är designade att kunna knäppas ihop, så att de i praktiken blir ett sammansatt skinnställ som är delbart. Och blixtlåsen finns där, i såväl byxor som jacka. 

 

Liksom, varför?

Varför måste man krångla till det?

Varför kan inte alla komma överens om att gå från ena till andra hållet?

Varför ska det vara omöjligt för byxor av märket RST att passa ihop med en jacka från Lindstrands?

Jag kan såklart använda dem ihop ändå, men knäpper man ihop dem så sitter allt bättre liksom. Och Lindstrands har ju inte ens några byxor som passar mig. 

 

Givetvis kan jag lösa problemet genom att köpa en jacka från RST som är avsedd att passa ihop med just den modellen, men jag har ju redan en jacka som fortfarande är fräsch, så varför slänga ut 3000 kr då?

Så det var ju lite irriterande att man hittar ett par byxor som passar, men som ändå inte passar. 

För det var ju ett litet problem till.

 

Mina stövlar. 

Byxorna går inte att ha instoppade i dem. 

Och det går inte att dra byxorna utanför dem heller. 

Med andra ord är det dags att investera i ett par lågskaftade stövlar också.

 

Man pratar ju ofta om frihetskänslan som det ger att köra hoj. 

Mången gång, speciellt nu på våren när det fortfarande är snorkallt så brukar jag undra över den där frihetskänslan och hur den hänger ihop med att vara påbyltad med kläder så att man knappt kan röra sig. 

 

...men om inget annat så verkar ju hojåkande vara väldigt befriande från tunga bördor i plånboken.