Idag såg jag en grej och för första gången så reagerade jag på det, trots att jag sett det flera hundratals gånger förut. Det jag såg och reagerade på var att en kille kom till jobbet med hela håret fullt av gelé och frissan stylad. Ju mer jag tänkte på det så insåg jag att det inte är första gången vi haft killar som dykt upp på jobb med håret fönat och stylat.
Själv är jag ett barn av en annan generation och jag har vid tillfällen fått kasta hårgelé för att flaskan varit med alldeles för många år. Av och till så ser man förmodligen ut som en spretig risbuske i håret också, sån är jag. Andra väljer att raka skallen istället, så var och en till sitt.
Men det jag inte riktigt förstår är VARFÖR bry sig? Jag menar, om man jobbar på ett ställe som så gott som uteslutande består av män och där det sällan eller aldrig kommer några kvinnor som bara råkar gå förbi, så känns det en aning överflödigt liksom.
Men den nya tidens man ska ju vara lite metrosexuell sägs det ju. Sådär lite fåfäng, eller såvitt jag har uppfattat konceptet ”metrosexuell” så ska man alltså klä sig som en bög. Man ska bete sig som en bög och man ska se ut som en bög. Men man ska inte vara bög. Bara sådär lite tveksamt för andra att veta vilket håll dörren svänger åt.
Nåja, vem som stoppar vad vart angår ingen annan än de inblandade, det är min filosofi. Så länge jag inte är givare eller mottagare så är jag våldsamt ointresserad av vad andra sysslar med. Jag tänkte jag skulle säga något om ryssarna och deras lagar, men egentligen känns det lite som att jag har sagt allt jag kan i det ämnet nu.
Fast när jag då höll på att fundera kring män och fåfänga så var det ju rätt omöjligt att inte halka vidare in på det som är synonymt med fåfänga, nämligen kvinnor.
Jag ska genast medge att inte ALLA kvinnor är det, men jag tror nog att de allra flesta känner just den där tjejen som måste sminka sig innan hon går och duschar. Som inte kan gå till gymet för att hon glömde läppstiftet hemma.
Sen kom jag att tänka på konceptet skönhetsoperationer. Alltså fatta att det är en miljardindustri världen över bara att göra bröstförstoringar. Och varför?
Jag kan köpa det om en kvinna som fått brösten förstörda av att ha en drös ungar hängandes i dem vill återskapa vad hon en gång hade, men den där osäkra lilla tjugonånting tjejen som bara vill synas lite extra…..nah, bättre lägga pengarna på en psykolog. Det är ju mest bara andra som blir roade av dem ändå.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte alltid haft denna inställningen. Även jag har varit tjugonånting och då brukade jag beskriva drömkvinnan som blond, blåögd och med rejäla hinkar. Numera så kan jag inte förneka att det blonda och blåögda finns kvar, men erfarenhet (samt vissa traumatiska upplevelser) har fått en att tänka om på resten.
En rätt lustig anekdot i ämnet är flickvännen jag en gång hade. Förmodligen var det väl hon som skapade mallen jag gått efter. Hon var, eller tja, hon är väl fortfarande antar jag, en blond och blåögd liten sötnöt, och hon var i ungefär min egen storlek på den tiden. Denna lilla tjej bar en rätt rejäl tyngd på sina späda axlar. Tänk er själva en tjej på 17 år, kan väl inte ha vägt mycket mer än 50 kg gissar jag, men som hade E i kupstorlek.
Well, tjugoåriga jag var ju nöjd som en….hmmm….tja, en tjugoåring som har en flickvän med E-kupa. Det var ju liksom tonårsbröst. De stod fan rakt ut, oavsett om hon låg på rygg eller stod på huvudet. Jag insåg alldeles nyss att minnet förmodligen blivit en aning förskönat genom åren, men det är så jag minns det och det kommer jag att ta med mig till graven.
Så ni kan ju tänka er min reaktion när hon berättade för mig att hon övervägde att göra en bröstförminskning. Skogarna uppe i Dalarna ekar nog fortfarande av mitt vrål av bestörtning. Som ni nog kan gissa er till så protesterade jag.
Rejält.
Men hon spände sina åh så underbart klarblåa ögon i mig och visade mig sitt allra envisaste ansiktsuttryck och sen sa hon på sitt sjungande dalmål:
”Ja DU tycker de är roliga, men det är fan in’t du som ska släpa på dem”
Would if I could, my dear. Would if I could.....
Jag vet faktiskt inte hur det hela har slutat, ifall hon gjort det eller inte, för vi tappade kontakten för c:a 12 år sedan. Men OM det nu är så att hon inte har gjort den operationen så har hon antagligen upptäckt samma sak som jag gjort genom åren, nämligen att gravitationen inte är en kvinnas bästa vän.
Och till sist kom så den mest traumatiska upplevelsen som verkligen fick mig att ge upp alla tankar på att stora bröst var bättre. Låt mig bara säga rakt av att en Push-up BH är fanimej lika illa som att en kille knatar omkring med hoprullade strumpor i kalsongerna!
För jag hade en tjej i min säng en gång, och hon verkade ha så pass rejäla kannor att det förmodligen började kurra i magen på vartenda unge på dagis när hon gick förbi. Själv kände jag mig lite som ett barn på julafton, satt där och nynnade ”jinglebells jinglebells jingle all the way” medans jag skalade av henne plagg efter plagg. Till sist var det då bara BH’n kvar. Push-up BH’n.
Förmodligen visste hon alldels för väl åt vilket håll det skulle barka, för hon försökte övertyga mig att låta den sitta kvar, men har ni nånsin sett en unge på julafton som bara drar bort omslagspappret, men låter bli att öppna kartongen?? Skulle inte tro det.
Så med orden ”Den här kommer se skitfin ut i min takfläkt” så åkte BH’n upp i taket. Och min julafton blev ungefär som om tomten varit aspackad, spytt i strumpan och sen somnat och pissat på sig…För det som började som en spetsig alptopp sjönk ihop som en sufflé, och jag svär på att jag nästan kunde höra det där ljudet som låter när man släpper ut luften ur en ballong.
Så man kan väl lugnt säga att jag blev besviken på mig själv att jag tvunget skulle ha av BH’n, och jag insåg ju direkt att det inte fanns något bra sätt för mig att försöka övertyga henne om att dra på sig den igen. Nu hade jag ju liksom sadlat vildsvinet, så då får man ju rida besten tills den stupar.
Lustigt nog så var det samma kväll som jag lärde mig att det är rätt jobbigt att dela odämpad vattensäng med någon som är klart tyngre än sig själv. Det var som att sova kring ett svart hål, det kvittade hur mycket man flyttade sig utåt, man sögs obevekligen in mot mitten ändå…
Men det är faktiskt inte bara killar som tänker på det viset heller, vilket nästan bevisar min poäng (om det finns någon nånstans). Jag känner ett par tjejer i tjugonånting, där en av dem är rejält framtung och en annan är betydligt klenare utrustad. Vi satt och snackade lite en gång på en strand med henne som var lite klenare utrustad på framsidan, och då erkände hon att hon faktiskt avundades sin kompis för att hon hade så stora bröst och att hon också skulle vilja ha det. Jag sade åt henne:
”Ge det tio år eller nått så ska du få se vem som kommer vara avundsjuk på vem”
Som sagt, gravitationen är inte en kvinnas bästa vän.
Och graviditeter rider nog shotgun…
