Så inträffade då det ytterst tragiska som fick drömmen att dö en smula...
Härlig inledning va?
Oroa er inte, det var ingen stor dröm; och helt död är den inte ännu.
På något sätt har jag då lyckats få i fötterna i löparskorna igen och börjat ge mig ut lite då och då. Försökte rentav följa ett schema för halvmaran som säger att man ska ut och springa 4 ggr i veckan i ganska lugnt tempo; eller ja, lugnt tempo i de första veckorna, sen ökar det.
Som jag beskrev i ett tidigare inlägg så använder jag min gamla mobil som både musikspelare och träningsapp; då Samsungs inbyggda funkar utan simkort. Och det som kändes jobbigt till en början började sakta bli lättare. Jag har som sagt alltid en dålig grundkondis, så det var lite jobbigt emellanåt att hänga med mina adepter när vi springer i skogen, men ju mer man tränar desto bättre blir det.
Vändningen kom lite en kväll när jag sprang 8 km utan att det ens kändes jobbigt, utan det kändes som att jag kunde springa mer om jag bara ville. Ibland hittar man det där flytet där det bara glider på.
Det är inte ofta det händer; men när det gör det så är det underbart.
Så jag fortsatte mata på med löprundor.
Och helt plötsligt gör jag en kanonrunda på 6 km som är precis över 30 minuter. Det kändes galet bra; nästanpå overkligt att jag kunde hålla de kilometertiderna; men det sporrade ju en till att fortsätta köra på. Förändringen märktes ju.
En kväll så skulle jag egentligen följa schemat och göra en sexa i lågt tempo; inte mer ansträngande än att man ska kunna prata under tiden.
Får första km tiden i örat. Galet bra; trots att jag tyckte att jag höll igen.
Fick den andra. Ännu bättre.
Tredje kilometern. Känns bra, håller samma tempo som innan.
Tar beslutet att ikväll ska jag fanimej springa en mil!!
Jag har redan måttat en runda, så jag vet ju hur jag ska förlänga den planerade rundan för att få en mil. Hela tiden får jag uppdateringar varje kilometer och ligger kvar på samma tempo. Bråkar med mig själv i huvudet.
- Inte tappa tempot nu. Fortsätt mata på.
- Du behöver inte öka tempo, bara håll det du har.
- Fundera inte ens på att stanna upp NU när du är mer än halvvägs!!
- Stannar du nu så pissar du bort allt det du redan krigat dig igenom!
Ja, ni som tränar vet nog hur det kan låta inne i huvudet.
...det kan ju inte bara vara jag som gör så...?
Så jag fortsätter pressa på. Samma tempo hela tiden och tammefan om jag inte lyckas klämma in en ökning på sista kilometern. Hade egentligen tänkt springa hela vägen tillbaka till starten; men när milen är uppnådd så är jag helt spenderad och eftersom jag lovat mig själv att få stoppa när milen är uppnådd så gör jag det.
Galet nöjd med mig själv då jag förmodligen gjort min bästa mil någonsin. Jag vet att jag var nere på de tiderna när jag gjorde lumpen; men minns inte exakt vad jag sprang på då.
...fast då var jag 22 år gammal och hyfsat vältränad. Inget extra bagage runt midjan då precis.
Men när jag sen tittar igenom min runda i Samsungappen och ser att jag inte var över 5:14 på en enda km på hela milen så började jag undra. Nästan varje km låg på 5:04 och så bra har jag inte sprungit sedan den perioden i Klippan där jag sprang rätt mycket; och inte ens då kunde jag ligga på det tempot mer än 6-7 km. Och jämför jag med senaste gången jag sprang milen på Springtime så hade jag faktiskt förbättrat mig med 12 minuter; även om just den milen var den sämsta jag gjort.
Så jag var ju tvungen att kolla det här.
Dammade av min gamla löparklocka som legat och samlat damm i några år. Knäppte på mig GPS-podden på armen. En stor åbäkig klump som måste spännas fast så blodet nästan stannar av.
Börjar jogga; i ett medvetet långsamt tempo. Kommer till andra km och får en löjligt bra tid i öronen som helt enkelt inte kan stämma med det tempo jag höll. Tittar på klockan och ser att det saknas 250 meter till 2 km.
Och så fortsätter det. En bra tid i öronen per km, och varenda gång visar min klocka att jag fattas fler och fler meter till nästa km.
När jag är klar så säger Samsungappen att jag sprang 7,2 km på 37 minuter.
Min löparklocka anser att jag bara sprang 6,2 km!
Ekvationen var inte så svår.
Jag visste att jag höll ett lågt tempo, så att jag sprang 6km med i snitt 6 minuter per km kändes betydligt mer rimligt än att jag skulle legat på knappt över 5 minuter per km.
Och så insåg jag ju att jag inte sprang en hel mil förra gången!!
Jag ska inte ljuga...
Det var lite knäckande faktiskt.
Dels att jag inte var så snabb som jag trodde; men framförallt att jag kämpade som en gris; och så gjorde jag inte ens hela milen! Mer troligt att det "bara" var en nia eller kanske 8,7 km.
Jag ska springa exakt samma jävla runda med löparklockan och ta reda på det!
I efterhand så har jag försökt intala mig att jag sprang ju faktiskt i 52 minuter; och det gjorde jag i ett bra jävla tempo. Och även om appen bara mätte 850 meter per km så borde jag ha legat under 6 min/km hela vägen; och det är ju rätt bra ändå. Jag hade ju hunnit under timmen även om jag behövt springa 1 km till.
Men så kom då nästa halvtråkiga test.
Idag valde jag att springa i skogen; och för att verkligen dubbelkolla så hade jag löparklockan på armen och mobilen med Runkeeper igång samtidigt. Dels för att jag ville mäta sträckan, men även se om de visade samma.
Det gjorde de inte...
När jag kom upp till toppen efter ett varv så sade Runkeeper att jag sprungit 3 km.
Löparklockan sa att jag sprungit 1,2 km!
Okej; DEN mätningen köper jag inte!
Dels för att jag VET att jag sprungit längre än 1200 meter, samt att jag vet att jag inte behöver 20 fucking minuter på mig för att göra det. SÅ dåligt tempo har jag inte; även om just den slingan var extremt tuff med två långa backar.
När jag sprang ett varv till höll jag ögonen på klockan och fick förklaringen.
GPS'en funkar helt enkelt inte i skogen. Den tappar kontakten hela tiden. Mobilens gps tycks inte ha samma problem eftersom den visade ganska konsekvent samma kilometermarkeringar.
Dock jävlades den med mig på slutet...
Jag sprang 7,01 km enligt Runkeeper, men när jag efteråt pillade med appen så frågade den mig om jag ville "justera kartan" och vips blev det bara 6:85 km. Och även om jag gick nästan hela andra varvet pga blysänket Molly som inte alls ville springa mer än 3 km så är det där en sån sak som stör mig.
Man slutar inte på 6:85 km!
Man gör färdigt sista kilometern!
Men nu har jag då alltså ett litet dilemma...
Min gamla mobil funkar som Mp3 spelare när jag ska springa; men jag kan inte lita på appen.
Min löparklocka funkar inte i skogen, utan kräver öppna landskap.
Min mobil med Runkeeper funkar tydligen överallt; men den vill jag inte ha med mig när jag springer; för det finns inget retligare än att musiken avbryts av en notis från Candy Crush, eller att man får en FB notering; eller ännu värre, att nån jävla telefonförsäljare ringer mitt i rundan!!
Spring utan då, är det kanske någon som tänker. Liksom, ta musiken i öronen och bara spring för nöjes skull.
...men hur ska jag då kunna tävla mot mig själv?
Hur ska jag då kunna veta om jag gör en bra eller dålig kilometer?
Springa utan att kunna tävla mot sig själv...?
Nä fy fan i helvete heller!!!
