Ni vet hur det är.
Ibland får man ett sånt där What a fuck moment där saker och ting blir sådär uppenbart självklara för dig, och man inser att saker och ting måste få en ändring.
Man inser att något har gått alldeles alldeles för långt.
Jag hade ett sådant ögonblick idag....
Jag stod uppe på bageriet och skulle hämta vår dagliga ranson av frukostbullar som företaget bjuder på, och framför mig står det en tjej som jag bara ser ryggen på.
Och ni vet hur det är med sådana där "ordassociationer" som man gör på tester ibland, någon säger ordet "CYKEL" och genast får du en bild i skallen av någonting som har relevans för dig.
Det hände mig idag.
Jag stod där bakom denna tjej med långt mörkt hår, och något poppade upp i skallen, dvs i det riktiga huvudet, inte det där andra som sköter allt tänkande åt mig vid vissa speciella tillfällen, eftersom jag gjorde som de flesta andra män skulle ha gjort i exakt samma situation, nämligen jag stod där och kollade på denna tjejs ganska fint formade bakdel.
Jag menar, jag är man,
Jag är ung (-ish)
Jag är frisk och jag är en singelkille.
Klart som fan att jag tänker spana in en tjejs rumpa om den befinner sig framför mig. Vem skulle inte gjort det liksom...?
Problemet var bara att den där grejen som poppade upp i skallen på mig, likt ett freudianskt tics, var följande fras:
"Hmmm, jag känner igen den där rumpan"
Och mycket riktigt visade det sig att jag faktiskt gjorde det. Och det var då jag insåg.
Om man känner igen rumpan på tjejen som jobbar i gatuköket så har man nog käkat en eller annan lunch för mycket!
Det är nog dags att lägga om vanorna en aning. Om inte för plånbokens skull så åtminstone för midjemåttets.
Och förresten, funny story...
Tjejen i bageriet var nog också en aning disträ idag, även om det förmodligen inte hade något med min personliga skönhet att göra, men jag skulle ha 20 frallor och hon gav mig två påsar med 10 i varje också. Men av någon anledning så när hon skrev upp notan så skrev hon bara upp 10 frallor och gav mig sedan pärmen för att jag skulle signera notan.
Eftersom jag är den jag är (och för att det ju de facto inte är JAG som betalar notan) så tittade jag och log mot henne och sade "Det var ju snällt av dig att bara ta betalt för hälften" och då insåg hon sitt misstag.
Sen så hon tackade mig för att jag var ärlig.
Kostnaden för att jag var ärlig: - 50 kr
Kostnaden för bevarad integritet: Ovärderlig!
...sen skadar det ju kanske inte att tjejen i bageriet minsann är rätt fager hon också, samt att hon förmodligen numera har en aning högre tankar om mig.
Lät detta inlägg en aning sexistiskt?
Tja, jag är man.
Jag är ung (-ish)
Jag är frisk (typ) och jag är singel.
...och med tanke på att mars månads väder har gått i repris några gånger nu så får man väl kalla det "vårkänslor som ligger i luften" ;)
