Idag fick jag en möjlighet att göra ett klipp på ett skinnställ för mc. Ett helt oanvänt ställ som lades ut begagnat till ett väldigt rimligt pris. Så jag åkte dit under förutsättningen att om stället passar så köper jag det.
Grejen är att jag har försökt köpa skinnställ förut; men det där med mc kläder tycks inte riktigt vara anpassat efter mig. Sist jag provade ett ställ i butiken så blev det som så att det ställ som passade perfekt i benlängd så fanns det inte en chans i helvete att jag kunde få det över axlarna.
Precis som med det mesta jag ska köpa så får jag köpa sådant som är anpassat efter dam.
Liksom; lycka till att hitta en löparsko i storlek 39 som inte är knallrosa eller som finns i herrstorlek.
Oftast är det inte så värst stor skillnad mellan Dam och Herr. Av någon outgrundlig anledning tycks alla damsaker vara röda eller rosa, och sen är det oftast axelbredden som inte riktigt är densamma.
Jag är inte överdrivet grovt byggd; men de som använder dam i S eller M är uppenbarligen inte lika bredaxlade som mig.
Samma sak var det med detta stället. En "dam" modell som jag fruktade skulle vara jävligt trång över axlarna; men när man får chansen till ett helt oanvänt Alpinestars för en bråkdel av nypriset; och faktiskt varit på jakt efter en ny jacka ett tag då den nuvarande har 7 år på nacken och börjar visa det, så måste man ju åtminstone testa hur den passar. Det där med att något är "dam" har jag slutat bry mig om för länge sedan...
Så jag stämde träff med säljaren och åkte dit för att kolla in stället. Onekligen var det helt oanvänt då det inte hade så mycket som en skråma på sig och jag hoppade i stället för att testa om det funkade.
Det var som förra gången. Benen kommer i och passar rätt hyfsat. I denna värmen så började svetten porla ganska friskt innan jag kommit längre än så.
Får in ena armen och börjar fiska efter den andra; får lite hjälp av säljaren och voila; det är på plats.
Drar igen alla blixtlås och känner hur jag badar i min egen svett samtidigt som jag försöker avgöra om det faktiskt är fysiskt möjligt att använda för mig. När man väl är uppe på hojen så ska man ju inte direkt göra några akrobatiska övningar, så egentligen behöver man ju inte så mycket rörelsefrihet. Och som ett extra litet ess i rockärmen så vet jag ju om att skinnställ har en tendens att töja till sig efter ett tag.
Tror rentav att jag läst något tips om att man ska duscha med stället på sig och sen dra ut det innan det torkat; men vi får se om jag använder mig av det tipset; då jag inte är helt övertygad om att det är det bästa för materialet.
Nästa grej som jag snabbt upptäckte var ju att det må ha varit ett helvete att komma i stället; framförallt få i båda armarna, men det var ju sju svåra år att ta sig ur det igen. Säljaren fick hjälpa till att dra av det.
Fast när jag kom hem igen med mitt nya köp så insåg jag ju att jag sällan har den där lyxen av att ha någon som hjälper mig på eller av med kläderna. Så om detta skulle visa sig vara ett lyckat köp, snarare än något jag måste sälja vidare, så måste jag ju testa om jag kommer i och ur stället på egen hand.
Komma i stället var som förra försöket. Benen gick bra. Får in ena armen och försöker få i andra armen med stället halvt på. Inser ganska omgående att detta är helt fel väg att gå.
Så jag hasar av stället från axeln och sticker i båda armarna samtidigt (tack gode gud för att min massör jobbat upp rörligheten i axlarna) och sen får jag liksom "hoppa" i stället för att få det över båda axlarna samtidigt.
Succé och lagom nöjd med mig själv för att jag lyckades med att komma i stället utan hjälp.
...fast nu kom då nästa problem.
Som visade sig vara större än jag trodde.
Att komma UR ett tight skinnställ utan hjälp påminner faktiskt lite om den där scenen i Dödligt Vapen där Mel Gibson vrider axeln ur led för att komma ur en tvångströja. Du milde jävel säger jag bara...
29 grader i huset och där satt jag fast i ett skinnställ som om det vore ett skruvstäd. Svetten rann som en vårflod längs ryggen och man kände hur man nästan kokade upp.
Lite smått halvpanik då jag skulle åka iväg en halvtimme senare och jag såg för mitt inre hur jag blev tvungen att springa runt på gatan och leta efter nån granne som vill hjälpa till att dra loss en arm.
Men det gick till sist och lösningen kändes onekligen som att man bokstavligen fick dra loss ena armen...
Nöjd med att testet gick som jag hoppades och med en viss förhoppning om att det ska bli enklare när väl stället töjt till sig en aning så kändes det som en god investering ändå. Fullt medveten om att det inte finns något utrymme för att gå upp ett enda gram i vikt också. Snarare mer motivation att kapa bort sisådär 5 kg och skaffa en riktig löparkropp istället.
Men sen slog det mig...
Jag måste ju få plats med ett ryggskydd där under också!
....holy fuck, jag får nog amputera ena axeln!
Kommentera