Meningen var ju att jag skulle gjort en uppföljning på hur det gick med den där comebacken. Men som vanligt drällde det iväg lite för länge innan jag lyckades formulera tankarna till något vettigt, och under tiden så kom det något annat i vägen. Men jag ska åtminstone hålla mig inom samma sfär tänkte jag. 
 
Jag var på en nybörjartävling i helgen, men det som skedde där gjorde mig en rejäl aning irriterad faktiskt.
Låt mig börja med att förklara. 
Nybörjartävlingarna har lite av ett eget regelverk. Mycket hänger på ledaransvaret. Man har inga invägningar, utan det sköter ledaren hemma i den egna klubben, sen anmäler man vad de vägt och därefter sätts ungarna ihop i grupper om fyra. Är det någon som är lite duktig så ska man plussa dem, så att alla plussade kan sättas i en egen grupp och möta varandra. Allt för att det ska bli så jämna matcher som möjligt. Man har även haft ganska många olika system för att avgöra när en brottare är för bra för att vara nybörjare. 
 
....inget har direkt funkat. 
 
Eftersom allting till syvende och sist handlar om ledaransvaret att avgöra vem som är och inte är nybörjare. 
Min definition av en nybörjare är någon i gymnastikskor med en lånad trikå och en allmänt ganska dålig uppfattning om vad man ska göra när man kommer in på mattan. 
 
Några av de som var med i söndags hade trikåer tryckta med sitt namn och SWE på ryggen. Sådana trikåer man använder när man är ute i Europa och tävlar. Redan där började jag fundera på vad dessa personer gjorde på en nybörjartävling. Kände igen några av dem och tänkte att jag såg ju dem på Öresundsträffen, en av de större tävlingarna vi har i landet. Sen såg jag en motståndare till min egen tjej göra ett perfekt lårbensdyk på två sekunder och vinna matchen på fall efter sju sekunder, och då började jag undra. 
 
Snackade lite med en annan ledare som var helt övertygad om att dessa tjejerna var nere i Berlin och tävlade. Kollade lite i mobilen och såg att man även varit med på Mälarcupen, som rankas som en av Europas största tävlingar för ungdomar. Vi var där i år. 771st invägda brottare. Ingen tävling som jag skulle tagit med en nybörjare till. 
 
Tre av tjejerna var även uttagna till Glentons Mästarmöte. 
Även det en tävling som lever lite efter egna regler. Man anmäler sina brottare med meriterna de har, och sen plockas det ut de tio bästa i varje vikt som sen möter alla. Du åker alltså inte ut efter två förluster som normalt är, utan nu möter du allihopa, och sen räknar man ihop vem som varit bäst. Ingen chans till tur i lottningen. En tävling som går ut på att avgöra vem som är "Best of the best"
 
Jag ställde frågan till ledningen för den här tävlingen om man inte tyckte att det var lite märkligt att någon som är med på en nybörjartävling månaden innan även är uttagen till deras "best of the best" tävling.
Jag tänkte liksom att ifall jag anordnar en turnering bara för de bästa i landet så skulle ju jag blivit asförbannad om någon smugit in en nybörjare i startlistan. Och här hade vi tre bekräftade namn.
 
Svaret jag fick är att det bryr man sig inte om. Det var ledarens ansvar. De vill ha fullt i alla viktklasserna. Om det sen innebär att det bara är 5 duktiga och resten inte ens kan knyta skorna lade man visst ingen fokus på. Ledaransvar. Har du anmält så är brottaren duktig nog typ. Att det sen är en uttagning med meritlista, samt det faktum att en nybörjare omöjligt kan ha någon meritlista, spelade visst heller ingen roll. 
Nybörjare hade varit med förut, och då vann man hela tävlingen. 
Så det så!
 
Tja....
Men det leder mig in på nästa sak.
 
Hur länge är man nybörjare egentligen?
 
Det finns de som tävlar som nybörjare år ut och år in. Samlar medaljer på hög, vinner sina matcher enkelt. Ledaransvaret är ganska dåligt, för att uttrycka det milt. Man håller benhårt fast vid något poängsystem och mjölkar det till sista droppen. 
 
Det som jag finner allra värst med detta är den där varianten man kör att man låter ungen vara med på en "vanlig" tävling, och sen säger man Jamen, lille Snutte kan ju inte vinna där, så han får gå tillbaka och brottas som nybörjare igen.
 
Ursäkta....Va!?
Vaddå "gå tillbaka" till att bli nybörjare igen? Vad är det för jävla trams?
Antingen är man nybörjare eller så är man inte det. Man kan inte gå från nybörjarstatus för att sen få tillbaka den igen. Det är ren bullshit! Efter flera år som nybörjare så är man fan inte nybörjare längre.
...då är man bara jävligt usel på det man håller på med!
 
Men det är ju det här jävla curlade samhället. Man kan inte säga åt någon att de måste kämpa hårdare, utan man ska ömka barnen och lösa problemen åt dem. Ibland har jag en sån våldsam lust att vråla rakt ut att det är dags att plocka ut tutten ur munnen på ungen, för han är faktiskt tio år gammal.
 
För det är ju så man gör....
Stackars lilla Snutte. Kan du inte vinna på en riktig tävling? Jamen kom här så får du bli nybörjare igen. Här har du lilla Pite-Palte som tränat tre gånger och är med på sin första tävling. Slå ihjäl honom så mår du bättre sen med en guldmedalj om halsen.  
 
Och mycket riktigt så får lilla Pite-Palte dyngstryk på bara några sekunder, och Snutte känner sig glad och stolt. En curlad unge har fått sitt ego polerat, istället för att någon säger åt Snutte att om han vill bli bättre så måste han börja bruka allvar på träningen. Man kan inte tramsa omkring hela tiden och tro att man blir bättre liksom. 
 
Men nej, så kan man ju inte göra. Man får ju inte tala om för ett barn att det krävs lite uppoffring också inom idrott. Eller inom livet i stort. Går det dåligt i skolan så kommer mamma ner och skäller på läraren. Är arbetsgivaren jobbig som ställer krav så får de ett argt samtal från mamsen. Behöver tvätten tvättas och maten lagas så fixar man det också. Vi har en generation som är på väg att växa upp som inte kommer att klippa navelsträngen innan kistlocket slår igen och gör det åt dem...
 
Men nu gled jag bort lite.
Det var nybörjarfenomenet jag gafflade om. Jag gillar inte det där med att man polerar ett barns ego genom att låta den krossa någon annan, för jag vet precis hur det kommer sluta. 
Lilla Pite-Palte blev bortskrämd och kommer aldrig sätta sin fot i en träningslokal igen, och lille Snutte kommer fortsätta tramsa omkring på träningarna tills den dagen han inte kan vara nybörjare längre, och sen kommer han att sluta. Eftersom han aldrig fått lära sig att kämpa för framgångarna. När mamma inte längre kan lösa problemet åt honom så är det inte kul och så slutar man. Och så skyller man på för höga krav...