Jag såg en grej i morse i rusningstrafiken (sådan som den är på den lilla vägen jag kör) på väg till jobbet. Det var tillräcklig rusning för att det skulle bildas en hyfsad kö, så som det gör ibland på en väg med 4 fartkameror i vardera riktningen, men eftersom jag för tillfället är förvisad till motorcykeln som transportmedel så innebär det inte något större problem. Vare sig med kameror eller köbildning. Brukar tänka det som en lax som simmar upp för strömmen, man exploderar i ett snabbt skutt och tar sig förbi ett hinder. 
 
Men imorse så var det inte så enkelt faktiskt. För framför mig låg det 4 bilar inom samma område som två reflexstolpar, och den ena var en typ minibuss/SUV som låg rejält uppkörd i röven på den framförvarande skåpbilen. De andra hade inte överdrivet mycket mer avstånd heller, så det fanns helt enkelt ingen möjlighet att köra om. Såvida jag inte ville försöka tränga mig in mellan dem (vilket antagligen hade krävt ett skohorn och en tunna vaselin) eller så hade jag fått dra om dem alla fyra i ett svep. 
 
Jag tvivlar inte ett dugg på att det finns kraft nog i min GSR, så om jag hade sparkat ner två växlar så hade jag kommit om dem, även om morgonens friska kyla antagligen hade känts ännu mer just då. Men jag kände mig inte särskilt självmordsbenägen, och framförallt inte på väg TILL jobbet. Så brått har jag inte liksom.
 
Och först tänkte jag mest bara att "fy fan vad en del kör dåligt alltså" och det är ett fenomen som jag sett många gånger om i trafiken. Men sen tänkte jag lite till. 
 
Den där SUV:en som låg så hårt uppkörd i arslet på skåpbilen, den borde ju varit full av småbarn. Man skaffar ju inte en sån bil om man inte har en drös ungar. Men visst, de kanske redan var avlämnade på dagis. Fast det leder ju bara till fenomen nummer två. 
 
De allra flesta av oss är nog rätt medvetna om vart man förmodligen borde undvika att röra sig, vare sig det är sent på kvällen eller liknande. Tror väldigt få av oss går över gatan utan att kolla efter, tjejer ger sig nog knappast ut i motionsspåret efter mörkret lagt sig. Kort sagt, vi är nog alla ganska medvetna om riskerna omkring oss.
 
Men när en del sätter sig bakom ratten (eller styret på en mc) så är det precis som att all sådan riskmedvetenhet försvinner spårlöst. En del verkar tro att de blir helt odödliga helt enkelt. Eller rättare sagt, jag tror inte att de ens tänker på konsekvensen alls. Det här fenomenet är ännu mer tydligt på vintern. Det kan vara minusgrader och svartis, där de flesta fattar att det är stor risk för fläckvis halka, men där man ändå kan bli omkörd av nån jävel som antagligen räknar kallt (doh) med att hans nya vinterdäck fixar allt. 
 
Sen finns det ju givetvis även de som kör i 45 km/h bara för att det föll 4 flingor på 5 timmar...
 
Jag är kanske inte helt rätt person att kritisera hur andra kör, men samtidigt, mitt sätt att köra har oftast bara varit fort, inte vårdslöst. Såvida jag inte haft riktigt bråttom vill säga...
 
Jag minns min gamla Kadett GSi, den fick minsann gå fort ibland. Bland annat så vaknade jag en gång och insåg att jag skulle vara i Vinslöv 25 minuter senare. Det var en sån gång där man drar på sig byxorna på väg ner för trappan och startade bilen med tröjan över huvudet. Och detta var ju innan man satte upp en massa fartkameror, så det enda man hade att fundera över var trafikpoliser. 
 
Jag minns att jag kom i tid, hoppade på bussen och vi åkte iväg. Strax efter ringde min tränares telefon och jag hörde honom säga: 
 
"Vänta lite så ska jag fråga. Wiggan, hade du bråttom hit idag?"
 
Och jag svarade lite släpande: "Nja, litegrann. Hurså?"
 
"Jo, för du mötte min arbetsgivare i sin skåpbil, och han påstod att det riste till i hela bilen när du for förbi"

Och ändå har inte jag rekordet på den sträckan, vill jag gärna meddela! 
Klubbkompisen hävdade att han kom ytterligare 6 km på 1 minut mindre, och alla som någonsin suttit i en bil rattad av honom kommer definitivt inte betvivla äktheten i påståendet! 
 
Hans syn på lagar och regler gällande trafiken var inte ens att se dem som en rekommendation, utan han såg dem mer som något man bara ignorerar fullt ut. Som en liten anekdot, vid ett tillfälle när han var av med körkortet så körde han en bil som inte var inregistrerad, den hade bara en sån grön skylt som man ska hänga upp i bakrutan. Med på resan var en 16 årig nyvärvad kille till den klubben, och de kör rakt förbi en polisrazzia. Då säger han till grabben bredvid:
 
"Klättra bak och slit ner skylten, ifall jag måste köra ifrån dem"

Och den där unge 16 åringen sitter där och bleknar alltmer ju mer insikten att han inte skämtat börjar sjunka in. Men nu slapp de ju leka med trafikreglerna, eftersom inget blåljus syntes i backspegeln. 
Och riktigt så illa har inte jag gjort det. Hade jag sett blåa ljus så hade jag stannat. 
 
För övrigt så har jag nog bara blivit stoppad en enda gång med blåljus bakom mig, men den bjöd jag på rätt bra, och såg den komma på flera mils avstånd. Jag skulle köra nånstans, minns inte vart, det var sent på natten och jag stannar till vid ett T-kors inne i byn. Står med helljuset på och fipplar med fläkten för att få bort imman från rutan. När jag tittar upp igen så ser jag typ 50 meter bort att en polisbil stannat vid vägkanten, och jag inser att det är mig de lagt märke till. Så det är ju bara till att blända av, svänga ut och göra sig redo att få visa körkortet. 
 
Och mycket riktigt, jag hann inte mer än köra förbi dem där de stod vid vägkanten förrän både blåljusen drogs igång, och efter att ha förklarat som det var så fick jag blåsa och sen köra vidare. Enda gången jag blivit stoppad. Att jag sen kört in i razzior några gånger är något helt annat. Aldrig fått böter dock, inte ens för bältet. 
 
Fast nu var det inte riktigt det här jag var ute efter, att sitta och räkna upp vad jag har gjort och inte gjort. Jag har som sagt kört fort många gånger, men sällan vårdslöst, och det finns garanterat tusentals som kört betydligt värre. Speciellt sen den första Fast & Furious kom ut. Då fylldes ju varenda raksträcka med wannabee fartfantomer som plöjde ner hela månadslönen i sin bil, samtidigt som man bodde kvar hos mamma för att spara pengar. 
 
Min grundtanke med det här var faktiskt en fråga kring varför en del blir så förbannat vårdslösa i trafiken. Jag är ingen moraltant som anser att man ska följa hastigheten slaviskt, men faktum är ju, det är inte när man kör fort som man krockar, det är när man gör idiotiska omkörningar som det smäller! Vilket även innebär de gånger man ligger och pressar för att få komma om, så att man är helt uppe i arslet på den framförvarande bilen och inte har en endaste möjlighet att bromsa, ens om man har reaktioner som Blixten.
För den delen så kan ju Blixten springa jorden runt på några sekunder, så att han skulle köra bil är ju knappast troligt. Som att Superman skulle flyga med RyanAir liksom... 
 
Jag har blivit fruktansvärt defensiv med omkörningarna på senare år. Det är nog det som ändrats mest i min körstil. Även på mc så kan jag ibland strunta i det, även där det fanns gott mått att komma om på. Men jag har även varit med om vid flera tillfällen att jag själv kollat framåt, ansett att det inte finns utrymme, och sen SJÄLV blivit omkörd av nån dåre som inte bara drar mig utan även bilen framför och till sist får kasta sig in framför oss för att undvika en smäll.
 
Jag har lite svårt för att förstå det hela faktiskt. Det är ju i trafiken som vi varje dag utsätter oss för störst risk att bli skadade, men det verkar precis som att det är där vi bryr oss minst om riskerna. Många (jag också) slarvar extremt mycket med bältet, som är den största hjälpen vi har vid en krock.  
 
Det var inte riktigt meningen att det skulle bli fullt en så pass lång moralpredikan av det här, men när jag ändå gör det så let's go all in. 
Mina vänner. Släpp mobilen när ni kör. FB och sms kan vänta tills ni är hemma. Titta på vägen och titta efter det som inte borde finnas där. Väg alternativen mot varandra, att komma fram några minuter senare, eller att inte komma fram alls. 
 
Fast nu fattas det väl bara att man jinxar sig själv och krockar med en älg eller nått efter att ha pratat på det här viset. Men om så är fallet så vill jag gärna påpeka att jag ALDRIG vunnit Drömvinsten på Lotto heller och att jag minsann har pratat en hel del om Lottovinster också....
 
Just saying