Nog fick jag lite respons på mitt förra blogginlägg alltid. Det spreds som löpeld och lästes av bra många fler än som normalt besöker bloggen. Mitt syfte är förvisso inte att synas och höras en massa, utan mer att bara dumpa av sånt som rör sig i skallen. Och som en lite smärre uppföljning så kan jag upplysa om att inte särskilt mycket har hänt på den fronten. Knackade på dörren igår igen och det var två som ville komma och hälsa på. Som jag återigen fick skicka iväg. Men nog om det, jag misstänker att detta kommer att bli en följetång ändå.
Jag tänkte på en annan grej faktiskt, och på sätt och vis är även det barnrelaterat.
Som en del av er vet om, och andra kanske inte, så är jag tränare för barn och ungdomar inom idrott. Och egentligen har jag en annan grej att säga om det, men jag måste nog sålla lite om det inte ska bli en halv roman á la Pestens Tid av detta.
En av ungarna som jag har på träningarna är en sån som alla tränare älskar att ha. Hon är en sån som fattar direkt. Man visar, man förklarar och sen sitter det oftast där. Och givetvis tuff som en bandyboll. Att hon sen är lite av en Bror Duktig och alltid ska kommentera och säga emot och ifrågasätta är väl på både gott och ont. Man ska ju ifrågasätta och inte bara godta andras synsätt, även om man ibland bara har lust att säga som Nike, dvs "Just Do It"
Och det var faktiskt hon som satte igång den tanketråd som förhoppningsvis ska mynna ut i ett läsvärt blogginlägg, där det åtminstone verkar som att det finns en tanke bakom. Och det som det kommer att handla om är uttryck man använder. Eller snarare innebörden i dem. Hur slarvigt de används.
Det hela startade med en sekvens där jag skulle visa en grej som handlade om balansen, som ju är otroligt viktig inom kampsporterna. Jag visade hur viktigt det är att ha tyngdpunkten på rätt ställe och sånt. Sen visade jag vilket som var fel att göra och beskrev det med uttrycket:
- Ställer jag mig såhär så har jag ingen balans. I detta läget är han starkare än mig och då är jag såld.
Givetvis så hade lilla fröken duktig något att säga om det, och det var så helt ur linje att jag först inte förstod vad hon pratade om.
- Det är ju inte nån som har köpt dig.
- Va...? *ytterst förvånad och förvirrad*
- Ja, du sa att du var såld. Men det är ju inte som att nån har köpt dig på en loppis.
Hon valde alltså att lyssna och tolka innebörden i mitt uttryck bokstavligen. För mig är det bara ett uttryck, men hon tolkade orden i dess rätta innebörd, och då fann hon ingen logik i dem. Så jag fick förklara att det bara är ett uttryck.
Jag ska ärligt erkänna att jag kan vara jäkligt slarvig ibland. Både med svordomar och med uttryck jag använder. Ibland glömmer jag bort att även 10, 11 och 14 åringar fortfarande är barn, och använder uttryck som jag kanske skulle göra med jämnåriga vuxna. Bland annat gjorde jag mig skyldig till just en sådan fadäs i helgen på en tävling, där jag i periodpausen försökte ta bort fokus från den bedrövliga domarinsatsen och gjuta nytt mod i min adept. Så jag sade en grej om vad jag tyckte om domarens insats så långt.
I normala fall klagar jag sällan på domarna. De dömer och när de har dömt så är det färdigt. Man kan ha synpunkter och en dialog (med vissa, inte alla) efteråt som vuxna människor. Alla är vi mänskliga och misstag händer. Så även för mig, när jag är inne i matchen och irriterad över dåliga domslut. Så jag sade en grej om det, och efter matchen så frågade min adept mig vad jag menade med det. Samma sak där, han tolkade orden bokstavligen, inte som ett uttryck.
.....fan vad jag glider ifrån ämnet här alltså. Det här var bara så INTE det jag skulle komma fram till. Nu drar jag i handbromsen och återgår till början!
Tankekedjan som fröken näsvis drog igång var att jag började fundera på uttrycket i sig.
Då är man såld.
Jag började fundera på uttryckets ursprung. Varifrån det kan ha kommit. Jag antog att det måste härleda tillbaka till slaveriets tid. Att man har förlorat är samma sak som att man är såld. Någon annan äger dig; även det ett uttryck som används flitigt idag.
Med andra ord ett uttryck bra jävla mycket mer rasistiskt än alla Negerbollar i världen!
Även där har jag ibland varit extremt slarvig med mina uttryck. Dvs jag har använt uttryck utan att tänka efter på vad de faktiskt betyder. En väldigt minnesvärd incident var för många år sedan när min klubbkompis och jag arbetade för samma företag, och jag frågade honom vad han hade gjort under veckan. När han berättade vilket skitjobb han hade åkt på så utbrast jag:
Oooh fy fan vilket jävla negerjobb....
Han tittade på mig ganska lugnt och sakligt och svarade stilla:
Ja, det är väl kanske därför jag har fått göra det....
Och det var väl ungefär då det slog mig att min klubbkompis är väldigt mörkhyad och av nordafrikanskt ursprung. Som tur är så slog åtminstone inte han mig, utan han sade bara att han vet om att det bara är ett uttryck.
Och det var det ju också för mig. Ett uttryck som jag har fått lära mig ska beskriva ett tråkigt eller tungt skitjobb. Att det var ett förnedrande och nedsättande uttryck hade jag inte en tanke på. Att min klubbkompis var mörkhyad hade jag heller ingen tanke på, för mig var han bara den duktiga killen i viktklasserna över mig.
Som sagt, jäkligt slarvig ibland med vilka uttryck jag använder.
Men jag försöker åtminstone förbättra mig och förändra mitt sätt att prata.
Fast sen finns det ju dem som absolut vägrar att ändra sitt sätt att prata.
Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk ilsket protestera om att den där lilla bakelsen faktiskt heter Negerboll OCH SÅ HAR DEN ALLTID HETAT TAMMESATAN!!!
Likaså blev det ju jordens ramaskri för att man valde att stympa Pippi Långstrump en aning. Ni har väl inte missat det? Att man valde att anpassa sig till nyare och modernare tider och klippte bort beskrivningen av Pippis pappa som "Negerkung" eftersom man inte ansåg det som lämpligt ord i dagens samhälle.
För mig är det där saken bottnar. När boken skrevs så var en neger något exotiskt. I lilla landet Sverige så var det kanske en person av hundra som någonsin ens sett en neger på den tiden. Idag ser vårt multietniska land en aning annorlunda ut, tack och lov.
Så varför inte anpassa språkbruket därefter?
Astrid själv lär ju ha ångrat ordvalet senare, men det blev ett ramaskri ändå. Att sen Pippi inte får heta Pippi i alla länder är visst inget man vill ta strid om. Såvitt jag vet så betyder Pippi "piss" på franska och Alfons Åberg får inte heta det heller eftersom namnet Alfons är slang för hallick. Men den striden ville man inte ta, bara att ordet negerkung försvann kunde få folk att bli rosenrasande på Svt.
"Så har det alltid hetat och ska alltid heta" brukar vara parollen för både Negerbollen och nu Negerkungen. En del människor håller benhårt fast vid detta. De vägrar att anpassa sig till den nya tiden och tycker att det är löjligt att det inte får heta som det alltid gjort.
Kanske är just du en av dem...?
Okej.
Som du vill.
Saker ska heta som de alltid har hetat.
Så jag började söka på ett par ord åt dig som du kan börja använda, för så har det alltid hetat förr.
Vad sägs om Bastard?
Vad sägs om Oäkting?
Vad sägs om Frillobarn?
Vad sägs om Horbarn?
Jag slog upp dem åt dig. Det är ord som använts förr. Definitionen på Horbarn är som följer:
"Med kristendomen kom däremot en negativ attityd, och ”oäkta” (”utanför äktenskapet”) betydde också att i viss utsträckning att barnet stod utanför samhället.
Även om kyrkan inte godkände några utomäktenskapliga förbindelser, gjordes skillnad mellan frillobarn, alltså barn i ett av samhället accepterat utomäktenskapligt förhållande, och horbarn, som var barn i en relation som allmänt uppfattades som äktenskapsbrott (tolkningen kompliceras av att lönskaläge, umgänge mellan ogifta, sannolikt här räknas som hor)."
Så varsågod.
Har du några barn med någon som du inte är gift med så för all del gå in och ge dem en puss och tala om för dem att de är horbarn. Tala om för dem att de är oäkta. Tala om för dem att de inte är lika mycket värda som barn födda inom äktenskapet. Berätta för dem att det bara är ett uttryck, och inget de ska ta åt sig av om någon kallar dem det.
....eller kan det vara så att samhället utvecklades? Kan det vara så att man fick en större förståelse för individens värde? Kan det vara så att man insåg att det var ett nedsättande och förolämpande uttryck som fick barnen att må dåligt och gav dem en dålig självbild? Kan det vara så att man identifierade orden som dåliga och valde att sluta använda dem, även om det alltid hetat så tidigare?
Kan det vara så att det är dags att göra samma sak med alla Negerbollar, Negerjobb och Negerkungar också....?
