Sedan jag skaffade min surfplatta så har den där tv'n som jag baxade in i sovrummet blivit väldigt överflödig. Jag har inte ens haft igång tv'n på flera månader. Istället tänkte jag att man kan använda surfplattan att glo på innan man somnar. Och då tänkte jag att det kan ju vara en bra idé att kolla på nån dokumentär istället för en actionfilm.
.....det var ingen bra idé.
Låt mig säga rakt av, jag fattar mig inte på folk som tycker att det är kul att kolla på skräckfilmer. Det spelar nästan ingen roll vilken film du glor på, sätt den på MUTE så skulle nästan en tioåring kunna se den utan att kissa i sängen. För det är till 90% ljudeffekterna som får dig att hoppa till. Man kan åstadkomma samma effekt om det är nån galning bredvid dig i soffan som plötsligt gallskriker, sen kan filmvalet kvitta.
För övrigt har jag varit med om just det. Hälsade på en polare långt uppe i norr för många år sen, på den tiden som piratkopierad VHS var tha shit. Så vi satt ett gäng hemma hos min polares polare och kollade på en grynig kopia av Scream, som naturligtvis var otextad.
Den här killen (som jag aldrig hade träffat förut) är världens bussigaste figur. En riktig nallebjörn. Men han är också en riktig urtyp för galen huligan. Slår man upp kravallbuse i ett lexikon så skulle det lika gärna kunna sitta ett foto på honom. Det är liksom det utseende han är född med.
Så ni kan ju tänka er att där sitter vi, sex eller sju pers i en soffa, och försöker hänga med i en dålig kopia av en faktiskt rätt ruggig film. Och helt plötsligt så bara vrålar den där dåren rakt ut i luften.
Alltså, jag lovar. Bajset var som en muräna i byxorna på mig. Liksom kikade fram lite och drog sig tillbaka igen. Hjärtat bultade, och det var en och annan som blivit lite blek om nosen. Och då flinade grabben med sina sneda tänder och klämde ur sig:
"Skulle bara kolla om ni var vakna"
Jo tack, somnade knappt på en vecka efter det. Och det sägs ju även att första intrycket varar, så trust me, den filuren lär jag minnas tills jag dör.
Men det där blev ett litet sidospår. För som sagt, jag förstår mig inte riktigt på de som tittar på skräckfilmer som underhållning. De där filmerna som bara går ut på att få dig att hoppa till med våldsamma ljudeffekter. Och många av de som gillar den typen av filmer är nog rätt blasé på det hela. Om du tillhör kategorin som gillar skräckisar så låt mig ge dig ett tips.
Kolla på en dokumentär istället.
DET lär ge dig feta mardrömmar!
Speciellt om du kollar på en dokumentär som handlar om hur vi människor behandlar djur eller natur.
Oh yes, om du inte listat ut det ännu så är detta alltså ännu ett korståg där jag beklagar mig om hur världen ser ut.
Men jag kan ge er den korta versionen direkt.
"We're fucked!"
Så är det bara. Det är kört. Loppet är över.
Ni vet hur jag en gång citerade Dave Chapelle när han sa:
"Chivalry is dead. And women killed it"
Nå, samma sak kan sägas här.
"Humanity is dead. And we pulled the trigger"
För det är så jag ser på saken. Det är redan kört. Skottet är avlossat. Skallen är sprängd. Kroppen har bara inte fattat att den ska ramla ihop ännu. Det finns ingen "sista minuten" räddning. Om vi gör ditten eller datten så kommer allt att fixa sig.
Nah-uh! We're done.
Det är den slutsatsen jag drar efter att ha sett de dokumentärer jag sett. För det kommer alltid att finnas någon som är beredd att ljuga, stjäla, bränna eller mörda för att tjäna en extra krona. Människan i sin natur är en destruktiv varelse. Och vi kommer att tillslut förgöra oss själva. Jorden är jag inte så orolig för. Den kommer laga sig själv tillslut. Det kanske tar några miljoner år att rensa bort alla avtryck vi gjort, men förr eller senare så...
Jag kan mycket väl tänka mig att barnen i framtiden tittar tillbaka på den här perioden i sina historieböcker och jag kan verkligen föreställa mig hur de säger:
"Jamen tack så jävla mycket då era satans as. Hoppas din jävla chai-latte smakade bra nog så att den var värd att bränna ner en regnskog för att få. Och att din satans tonfiskmacka var värd att tömma världshaven på fisk för att få"
För den delen; alla de som håller på att forska om tidsresor och kvantmekanik och allt det där...
Ni kan sluta nu. För jag har löst gåtan åt er.
För tror ni verkligen, på fullaste allvar, att om tidsresor bakåt i tiden var möjligt så skulle världen se ut såhär? Jag menar, om det var möjligt att resa tillbaka i tiden så skulle det ha dykt upp nån för länge sen som gav hela mänskligheten en rejäl bitchslap. En som frågade vad fan vi egentligen sysslar med.
Låter jag överdrivet negativ tycker ni? Tja, det är väl bara till att kolla på utvecklingen. Säg 150 år tillbaka. Avtrycket vi gjorde på planeten var knappt märkbara. Backa knappt 70 år. Nu märks vi mer, förstör mer, hugger ner mer, skövlar mer, tar mer plats. Kolla utvecklingen sen dess. Det går bara fortare och fortare.
Och som jag redan sagt, det kommer alltid alltid alltid att finnas någon som är beredd att trampa på andras lik för att själv tjäna en slant på kuppen. Det är sådana vi människor är. Inte alla. Inte ens många. Men tillräckligt är det.
Jag kan nämna några exempel, från de dokumentärer jag sett. "Shark Waters" och "Planet Ocean" tar upp frågan om utfiskningen i haven. Numera fiskar man med djuphavstrålar på flera tusen meters djup. En fauna som vi vet ytterst lite om. Och mycket av det som fastnar i näten kastas, för det går inte att använda.
Och i just Shark Waters så tar man upp ämnet med långrev. Flera mil långa revar med krokar läggs ut, och mycket av det som fastnar i krokarna kastas överbord. Dött och outnyttjat. Tänk er att man drog en fem mil lång fångsrev i skogen för att fånga vildsvin, men där alla andra djur som ofrånkomligen fastnar i krokarna bara lämnas för att ruttna på marken.
Det skulle inte dröja särskilt länge innan någon snubblade över några tusen ruttnande ekorrar och det blev ett ramaskri världen över för det inhumana i fällorna. Tänk er själva. Tusen döda ekorrar för varje vildsvin. Låter det rimligt?
Och detta händer varje dag i havet. Fast där är det ju ingen som snubblar över de ruttnande liken. Och en slemmig fisk är ju inte lika söt som en ekorre, så who cares egentligen?
Och där kommer vi återigen till människans natur. Vi är ju födda jägare. Att döda är en del av vår natur. Men vi är också den enda varelsen på denna jord som dödar för nöjes skull...
Jag tänker inte tjafsa om jakt i sig. För det är helt okej att skjuta ett byte, så länge du tänker äta det du dödat. Men att skjuta ett lejon för pälsen, eller för att kunna få ett foto med dig och den döda besten, så att du kan se lite macho ut....Nah, inte särskilt kosher!
Men vi gör ju så. Inte alla. Inte ens många. Men tillräckligt.
Gårdagens dokumentär som heter "Blackfish" lämnade också en ganska rutten smak i munnen på mig. Framförallt på grund av människans natur. Den handlar om späckhuggare som lever i fångenskap på Sea World, ni vet det där stället som alla förknippar med hoppande delfiner och glada plask i bassängen.
...och seriösa klirr i kassan såklart.
Framförallt lögnerna som sprids genom reklamen om hur späckhuggarna har det är skrämmande. När tränarna blir mördade av djuren så läggs skulden på tränaren. Allt för att bibehålla imagen av ett lyckligt ställe. Där man ljuger för folk om hur länge en späckhuggare lever, helt enkelt för att man inte kan bortförklara varför en späckhuggare i det fria kan bli tre gånger så gammal som en som är instängd på Sea World.
Jag vill inte avslöja för mycket, för du bör faktiskt se den med egna ögon. Den finns att streama gratis på nätet. Om man vet vart man ska leta. Självklart kommer det alltid att finnas någon som säger att dokumentären är vinklad.
Klart den är. All propaganda är vinklad för att få fram den poäng man vill göra. Kolla bara på Leksand och trottoarkanten. Men så länge man ges tillräckligt mycket fakta för att kunna dra sina egna slutsatser, och har den insikt som krävs för att tänka själv, så är det värt att titta på. Men jag höjer ett varningens finger.
Om du är känslig:
Titta inte på den.
Om du är djurvän:
Titta inte på den.
Om du vill bibehålla hoppet om mänskligheten:
Titta inte på den.
Om du vill kunna sova gott om natten:
Titta inte på den.
I själva verket, det är kanske bäst att göra som de tre små aporna.
Se inget. Hör inget. Säg inget.
Och det kanske verkar som att jag är den ståtliga riddaren som är ute efter att rädda världen.
Nah-uh, det är inte jag det.
Jag är bara pretto-killen som sitter med sin chai-latte och tonfiskmacka och gör en imitation av Elliot Reed från "Scrubs" när hon gör sin "I told you so" dans.
Thus spoketh..........
