egotrippusmaximus.blogg.se

Höststormen rasar värre än fan där ute, så då passar det väl bra att sätta sig ner och försöka skriva lite blogg. För jag menar, det där med strömavbrott mitt i alltihop kan jag ju gardera mig för genom att använda batteriet på laptopen. Tv'n går ju knappt att titta på ändå, för bilden den fladdrar som ett fyllo i en höststorm. 

 

Men när man kommer på något att skriva om så måste man ju passa på innan det senildementa tar över och man glömmer bort sin tankegång. Och det jag tänkte mig för denna gången är lite religion. 

Kul va?

 

Jag har ett svagt minne av att jag kan ha skrivit om religion tidigare, så om jag upprepar mig så får jag väl skylla det på ålderdomens intåg och den stundande demensen. Men fröet till dagens tankegång startade med att jag fick höra talas om en som fått besök av Jehovas Vittnen häromdagen, och det fick mig att undra.

 

Det sägs ju att 85% av Sveriges befolkning är totalt ointresserade av religion. Och det känns ju onekligen som att den siffran kan stämma. De allra flesta ser insidan av en kyrka när de döps, gifter sig och...nä just det, när de begravs så ser de ju inte insidan, men de är där åtminstone. 

 

Jag har faktiskt inte fått några fler besök av Jehovas sen de var förbi sist. 

De kom med sin pamflett och bad mig läsa den, och jag lovade att läsa den så att vi kunde prata om innehållet nästa gång de kom förbi. Och jag håller ju mina löften, så jag läste. Och gjorde små anteckningar i marginalen. 

 

Nästa gång de kom förbi och ville prata så förklarade jag min uppfattning om deras religion. Jag sa lugnt och sansat att jag inte kan bekänna mig till en ideologi som har så tydliga likheter med nazismen. 

 

De där grabbarna är nog rätt så härdade och har fått höra ett eller annat, men det där hade de nog aldrig stött på tidigare, för bestörtningen i deras ögon var nästan värd besväret att lusläsa deras skrift. Men jag förklarade lugnt och sansat att precis som nazismen, och Nietzsche före dem, så bygger deras tro på en grundläggande tes om att vissa människor är mer värda än andra och där de "andra" kommer att straffas för sin avvikande tro. 

 

All form av tro som bygger på att de som befinner sig på ena sidan bron är bättre än de som är på andra sidan, och således måste brinna i Gehenna för sin annorlunda tro....well, det är inget för mig. 

 

Vad jag tror på är en ensak mellan mig och valfri högre makt som jag väljer att bekänna mig till, och inte fan ska nån jäkla dörrknackarförening komma och ändra på det. Man kanske snarare skulle övertyga dem om fördelarna med att inte vara så troende, och att man faktiskt kan göra goda saker för sina medmänniskor, inte för att någon gud tvingar en, utan för att man väljer det själv. 

 

Det är ju en knepig grej det där med att vara troende. Är man det så är man, är man inte det så kan man nog inte riktigt förstå det. Jag kan ju iaf bara konstatera att rymdsonden Voyager snart har lämnat galaxen, och har ännu inte funnit någon pärleport som man måste ta sig igenom. Men samtidigt så är jag ändå så pass vidskeplig att jag inte gärna vill häda. Det är inte allt som händer som sker av en ren slump. 

 

Samtidigt kan man ju inte komma ifrån att mycket skit har sin bakgrund i religion. Egentligen tycker jag att John Lennon hade helt rätt tankegång när han skrev en av sina mest berömda låtar. Ni har alla hört den, men har ni tänkt på texten? Den som går:

 

Så det är ju inte utan att man tänker sig hur mycket enklare saker kanske kunde varit genom alla år. Fast samtidigt så har ju kyrkan även varit ett skydd i mörkare tider, så den har ju fyllt en funktion. Antar jag. 

Och vem vet, om tusen år så kanske folk ser Jonatan Lejonhjärta som sin frälsare och drömmer om att få komma till Nagijala. 

 

Fast det finns en rätt lustig detalj i det där med att Sveriges befolkning är ointresserade av religion. För det är de allra flesta. Våldsamt ointresserade, ser knappt insidan av en kyrka om de absolut inte måste. Bröllop, dop och begravningar, det är väl ungefär det som kan tvinga medelsvensson till en kyrka. 

 

...och sen nämner någon offentliga böneutrop. 

 

 

 

Dra mig i rövskägget vad folk genast förvandlas till rabiata kristna förkämpar i stil med Arn och Tempelriddarna. För inte fan ska nån komma hit till vårt kristna land och börja med sina jäkla muslimska grejer. Här ska man anpassa sig och leva efter våra regler och yadda yadda yadda....

 

Som sagt, DÅ kan folk engagera sig i religion.

Inte annars.

 

Min syn?

Well, först och främst, om vi ska ta en sån sak som byggandet av en moské för mina skattepengar, så tja....muslimer betalar ju också skatt. Men jag känner mig ganska skeptisk (som jag nämnt tidigare) till att något land med övervägande muslimer skulle välja att bygga en kyrka åt mig. 

 

Om vi sen ponerar att jag faktiskt lyckats bygga en kyrka i....tja, låt och säga Palestina, och jag sen vill ringa i mina klockor för att kalla till bön. Då känns det lite som att jag lika gärna kan måla en stor jäkla bullseye över hela byggnaden, för den lär ju inte bli stående särskilt länge. 

 

Och det är väl ungefär så jag tänker mig om offentligt böneutrop....

 

Om nån jävel väcker mig klockan 5 på morgonen genom att stå och vråla i en högtalare så det hörs över hela landskapet så kan jag också tänka mig att skicka en missil eller två upp i arslet på den jäveln. 

Men det har ju egentligen inget med själva religionen att göra. Skulle nån tokdåre få för sig att ringa i kyrkoklockorna klockan fem på morgonen så hade jag nog inte haft särskilt vackra ord att säga om den personen heller. 

 

Men visst, det är ju inte jag som bestämmer, utan det är ju våra folkvalda. Så om de godkänner böneutrop klockan fem på morgonen, och förmodar jag, de övriga fyra gångerna också, så får jag ju acceptera det och se till att rösta på någon annan nästa gång så att det beslutet hävs. Det är ju det som kallas demokrati.

 

 

'nuff said.